Hejdå.
Jag kommer hem om en vecka.
Hejdå.
Jävla John.
Jag är helt uppslukad! Detta är ingen mästarbok, men Dozzis enkla språk och intressanta handling gör den nästintill omöjlig att lägga ifrån sig. Givetvis vill jag tro (det blir mer fascinerande då) att sanningen har en verklighetsbaserad grund, något som Dozzi själv tycks neka till.
Hur kan någon skriva en bok om en så pass känd personlighet, utan att ta till sanning? Är det då verkligen möjligt att skriva en sådan ingående och detaljerad berättelse om John Lennon? Och varför skulle man göra det? För mig känns det långsökt. Varför fläcka ner ett sådant geni, bara för att skriva en bok?
När jag har läst klart boken återkommer jag med någon slags recension och ytterligare reflektioner om den. Som sagt, just nu är jag helt uppslukad av denna påhittade(?) John.
MVH Lisa.
Dagens låt 1: Octupus's garden - The Beatles
Dagens låt 2: With a little help from my friends - The Beatles
Dagens låt 3: Hey Jude - The Beatles
Psycho killer, qu'est-ce que c'est?
When i have nothing to say, my lips are sealed,
Say something once, why say it again?"
Always innit.
Oasis är mina gudar, mina idoler, kalla det vad ni vill. Idag har jag suttit och funderat ut varför de än idag betyder så mycket för mig. Jag ger er en liten lista (ej i någon specifik ordning):
1, De är den största anledningen till att jag upptäckte band som The Stone Roses, Happy Mondays, Joy Division och New Order. De är den största anledningen till att jag lade ner energi på att lära känna band som The Beatles, Rolling Stones, Bob Dylan och Neil Young. De är anledningen till att jag upptäckte The Coral och Kasabian. Vissa kopplingar må låta rätt ologiska och långsökta, men Oasis har på ett eller annat sätt lett mig till det mesta av den musik jag lyssnar på idag.
2, Minnen. Inom musik handlar så mycket om minnen och nostalgi (i alla fall för mig). Oasis har bidragit med stora, ofattbara, glada och sorliga minnen. Allt ifrån konserter, vänner och bekanta på Oasisgeneration, bra fester, dåliga fester, minnesvärda upplevelser, upplevelser jag helst vill glömma, högstadiet, gymnasiet, delar av mellan- och lågstadiet, barndom, ungdom - ni fattar. Alla minnen är viktiga för mig.
3, Gemenskapen. Lite kopplat till det jag skrev om nyss. Jag har träffat så många människor med samma starka känslor för bandet som jag. I högstadiet kände jag inte en enda som lyssnade på Oasis, och blev därför hur glad som helst när jag började på gymnasiet och har kunnat diskutera deras musik med många (framförallt Viktor). Dessutom begav jag mig på ett par OG-fester, lärde känna likasinnade och kände för en gångs skull att jag kunde prata hur mycket jag ville om mitt största intresse.
4, Musiken. Givetvis, jag älskar fortfarande Oasis' musik. Jag tycker om den lika mycket som för 3-4 år sedan, skillnaden är bara att jag gärna upptäcker nya saker nu, istället för att lyssna på samma låtar som jag har gjort i åratal. Men ack, så bra det är. Det är pure rock'n'roll blandat med popiga sound, det är geniala (och till viss del bara galna) låttexter, briljant speleri, en gudomlig röst och en minnesvärd, rosslig rock'n'roll-röst. Enligt mig har Oasis allt.
Jag skulle visserligen kunna lista upp fler saker, men jag känner att jag har tagit upp det viktigaste. Det är i dessa stunder, då jag skriver, lyssnar och tänker på Oasis som jag inser hur jävla bra de är, och hur jävla mycket de har inspirerat mig till allt.
Tack. MVH Lisa.
"Please don't put your life in the hands of a rock'n'roll band, who'll throw it all away."
Thieves.
Men varför tog de kortet? Jag slog inte koden fel, eller något annat osmidigt som skulle kunna vara orsaken. Jag gjorde allt rätt, och har dessutom tagit ut pengar där många gånger tidigare. Ingen har någon förklaring heller, varken bankomaten ("Kontanten") eller min bank. Bojkotta ICA Ljuras bankomat!
Hur som helst, idag har jag inget att se fram emot (som ska hända idag, alltså), därför vill jag mest äta mig tjock idag. Alla jobbar, går i skolan etc. Det är för jävligt att jobba natt. Aldrig mer (efter detta jobb). Det är i dessa stunder jag längtar tillbaka till De Geer, tryggheten och pluggandet.
Nej, det får väl bli en dag fylld av Top Chef säsong 4, nektariner, grapefrukt, allt annat gott jag hittar samt mjukisbyxor.
MVH Lisa.
Get on your dancing shoes.
Young and on my own.
Sen är jag ensam.
I zimbra
Beslutsångest.
Jag stannar på mitt rum och ser dagarna gå.
Jag vill inte gå ut, det lär vara mycket folk ute. Augustifest och så. Därför orkar jag inte. Kanske imorgon, det skulle vara gott med lite remmar och munkar och majskolvar och sådant som brukar finnas. Vi får se.
Jag och Blondinbella måste ha totalt motsatta liv. Hon är upptagen hela tiden, och jag har alltför mycket tid över åt ingenting. Frågan är vilket är att föredra? Jag, som lätt får ångest vid stressade situationer, skulle nog inte klara av hennes liv. Dock hoppas jag kunna hitta ett jobb på dagtid. Snart. Efter Kreta.
Det skulle vara skönt.
Vilket värdelöst inlägg. Jag vill ha något att komma med.
Men det har jag inte, för tillfället.
MVH Lisa.
No hurry.
Innan jag blir 25 ska jag resa runt i USA.
När jag börjar plugga en riktig linje ska den inte ligga i Norrköping/Linköping (helst...)
I mina unga år ska jag även resa till/jobba i England, Frankrike, Sydamerika eller Kina. Bara för att.
Jag hoppas att jag inte har tagit mig vatten över huvudet, utan genomför detta. För mig är det viktigare att upptäcka nya länder, kulturer, atmosfärer än att börja plugga så tidigt som möjligt. Snart är jag för gammal för att upptäcksresa, och då kommer jag att ångra mig djupt.
Till något helt annat; idag är det endast 12 dagar kvar tills jag och Johan åker till Kreta. Jag kan knappt bärga mig! Det är första gången jag åker utomlands utan föräldrar (Ok, Oasis i Danmark räknas inte, eftersom det är så nära och inte heller Frankrike, eftersom jag åkte med bror = familj = tar hand om mig). Jag är redan uppspelt, och vill helst bara börja packa idag. Men jag ska vänta...det blir mer spännande så.
MVH Lisa.
Dagens låt (hittills): Things behind the sun - Nick Drake
Tro och tvivel
där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen."
Genialiskt rim.
Håkan är genialisk.
Growing old.
- Jag suckar djupt för mig själv så fort någon höjer rösten, skrattar ljudligt eller för oväsen.
- Jag står inte långt fram på konserter, "det är ju trots allt lite jobbigt att trängas där framme".
- Jag tvättar, diskar, tvättar fönster och städar utan att mamma säger till mig.
- Jag tänker tillbaka på mitt liv allt oftare.
- Jag har börjat sänka volymen på min mp3-spelare, "man får ju ont i öronen annars".
- Jag åker på chartersemester tillsammans med min pojkvän, utan några planer att festa där.
- Jag orkar inte festa lika mycket, "det är så jobbigt dagen efter. Hemmakväll är skönare".
Jag känner mig som en tant.
What a day!
I höst ska jag bli snygg och (lagom) trendig! Det är så sjukt roligt att kunna känna sig fin. Dock är jag oerhört kräsen, och det är väl alltid där problemet har legat egentligen.
Idag ska jag i alla fall inviga mina mörkgröna (!) tights och (åter)ingviga de gamla höstskorna. Gud, detta låter inte som jag.
MVH Lisa.
Dagens låt: Grass - Animal Collective
Regnet faller ner
Jag längtar.
Take me there
Take me there
Take me there
Take me there
Snart så..
MVH Lisa.
Dagens låt: Chores - Animal Collective
Way out west
- Sonic Youth: Mäktigt, intressant och galet. Kim Gordon är sådär rock'n'roll-snygg som bara några få procent av världens kvinnor kan vara.
- Broder Daniel: Jag går sönder. Farväl, älskade BD.
"there's no time for us, there's no time for us. The world won't understand, there's no time for us."
Bäst på lördagen:
- Kelis: Vilken överraskning! Kvinnan i neonrosa linne, kort kjol och silvriga klackar imponerade. Hon kändes oerhört malplacerad, men trots det stod indekidsen och jublade.
- N.E.R.D: För mig blev det lite för mycket när de drog upp 13-åriga tjejer på scen och spelade "She wants to move", men i övrigt bra.
- Fleet Foxes: Vackert och sagolikt.
- Håkan Hellström (antar jag): Jag hann bara se halva, men kom i rättan tid till det vackraste: "Nu kan du få mig så lätt".
- Neil Young: Höjdpunkten, legenden. Två timmars ren genialitet, och det bästa avslutet Way out west kunde ha.
I övrigt såg jag Jens Lekman på stan, Gustaf Norén på festivalområdet, Adam Tensta utanför festivalområdet och programledaren för Musikbyrån. Det du!
you never try to be glad
Broder Daniel - Happy people never fantasize (Lisebergshallen 2003)
http://www.youtube.com/watch?v=6NsrDmn7-Sw
Jag är lite pånyttförälskad i BD.
Vackert
"Lyssnar,
stel och fastspänd
och när paniken bryter ut
ler du svagt och viskar till mig
'Du är värd att dö för'
men mot gummiglas och metall,
betyder ett mirakel inget alls."
Blogg.
Jag är så fascinerad av att det finns människor (helt okända, oslipade, precis som du och jag) som tjänar stora summor på att blogga.
Är det sjukt eller bara en inblick i framtiden?
Jag kan inte riktigt bestämma mig hur jag ställer mig till det. Å ena sidan känns det galet, onödigt, oviktigt och läskigt, å andra sidan skulle jag göra detsamma om jag fick chansen! Att tjäna (alldeles för) stora summor på att skriva en blogg är trots allt alldeles för lättförtjänt. Världen är orättvis. Beröm, trots allt, till www.blondinbella.se, som i alla fall tycks lägga ner tid och själ på sin blogg. Hon är min favorit.
MVH Lisa.
Dagens låt: Wait for the summer - Yeasayer