Istället för ljud..

Och just det, Robert Mapplethorpe-utställningen på Fotografiska museet var till och med över förväntan. Konsten i sig kan man säga vad man vill om, men än idag upprör, fascinerar och berör den människor på olika sätt. Jag har fått känslan av att man antingen hatar eller älskar Mapplethorpes ofta provocerande och alltid väldigt karaktäristiska stil, men varför välja? Hatkärlek är kanske det bästa och mest intressanta som finns. Jag kan ha oerhört svårt att förstå de grövre fotografierna, medan de mildare och mer konstnärligt komponerade nakenbilderna (för alla talar ju om hans nakenfotografier) är helt fantastiska - dynamiska, men lugna. Detsamma gäller hans stilleben, blommor och porträtt.

När jag efter halva utställningen konstaterar att den helt klart är värd att besöka är jag framme vid den lilla avdelningen med Patti Smith-porträtt och dör lite inombords. De övriga porträtten må vara vackra, men fotografierna av Patti Smith är oslagbara. Hennes androgyna drag, djupa blick och starka kroppsspråk i kombination med Mapplethorpes fotografiska talanger och kunskaper skapar tillsammans magi.

Man kan tycka vad man vill, men något tycker man i alla fall när man lämnar utställningen. Det måste vara ett tecken på att en konstnär och en utställning är lyckad.

Vid ett besök på Konstmuseet förra veckan fastande jag vid en installation gjord av Tilda Lovell. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att sitta och fundera på den, vilket tyder på att den gjorde ett stort intryck på mig (och förmodligen på alla andra också). Det är med fascination, lite hat och kärlek jag tänker på den. Mest fascination. Hur? Hur? Varför? Konst har inga gränser.

Nedersta bilden visar installationen i sin helhet. Sex varelser samt en tv-skärm, där dessa varelser en efter en framför en bit av en sång (sång? läten?) för att tillsammans avsluta med körsång (sång? läten?). Läten i underliga stämmor i kombination med rörelser.

Hur intressant? Jätteintressant!

Det känns så stort och viktigt att skriva B-uppsats. Just nu önskar jag att jag hade bättre koll på läget, att jag hade alla böcker lånade och en teori&metod att arbeta efter. När sånt är klart och man har en tydlig vision kan det bli hur kul som helst!..men som sagt, i början blir det säkerligen jobbigt.

Jag ska i alla fall skriva om 3-4 bilder av Staffan Hallströms. En av dem kanske blir denna (och detta motiv-färg-komposition-känsla-form är ett förekommande tema bland hans verk):

Ingens Hundar, den första

Lazy day. Sådana dagar är okej ibland också.
Jag har trots allt pluggat lite akvarell och teckning. Har läst om Arne Isacsson och tittat på några av hans akvareller. Nu försöker jag definiera och karaktärisera teckning. Det är svårare än vad man kan tro, faktiskt. i alla fall om man ska försöka få ihop det på ungefär en sida med radavstånd 1,5.



Det är kul med hemtenta ändå. Man får bläddra i massa böcker och skriva. Jag tycker både om att låna böcker och att skriva, det känns något mer givande än att plugga årtal för att kamma hem 0,5 poäng på en tenta.

Jag ska vara lite duktig ett tag till.

Ernst Ludwig Kirchner