Advent
Utöver det har jag mest suttit och lyssnat på Glasvegas - A snowflake fell (and it felt like a kiss) på repeat. Alltså ep:n. 6 låtar, lagom juligt (för att vara ett pop-rockband) och mycket bra.
Nu ska jag läsa klart "Jack" (jag vet, jag har läst den väldigt länge nu. Jag får försvara mig med att den då och då blir enormt enformig.) Laterrrr.
MVH Lisa.
Dagens låt: Cruel Moon - Glasvegas
Lightning
Bags..
Ikväll är det mat och Idol som gäller. Imorgon blir det fest.
MVH Lisa.
Dagens låt: hela Kanye Wests senaste skiva 808s and Heartbreaks. Vet inte vad jag ska tycka om den än...
Glasvegas alltså
the crescendo of demise
this is the happy ending,
where the bad boy goes down and dies
this is the end,
with me on my knees and wondering why?
cross my heart, hope to die
it's my own cheating heart that makes me cry."
Sjukligt bra.
Plans
Veckans planer:
- Utgång på lördag
- Julmarknad i helgen
- Göra ett nytt hitta-kläder-försök
- Sätta upp min julstjärna på lördag/söndag
- Fira första (ljuvliga) advent
- Eventuellt baka lussekatter
Det låter alldeles underbart, tycker jag.
Take a walk outside
Igår åt jag årets (säsongens i alla fall) första lussekatter för min del. Till det drack jag julmust. Det känns så himla bra, det här med jul och stämning, pyssel och allt det där, det får mig alltid på bättre humör. Som nu, när snön håller på att bli till slask igen.
MVH Lisa.
Dagens låt: The Lighthouse - David Byrne and Brian Eno
Nytt
Jag tycker om bilden väldigt mycket, som är tagen från ett The Smiths-omslag. Jag gillar lugnet, elegansen och nyanserna. Vackert.
Winter lady
snön hyr ut sin oskuld
Dagens låt: So Real - Jeff Buckley
wanted for life
Hur som helst blev jag glatt överraskad när skivan "Everything That Happens Will Happen Today" släpptes. Det är inte något direkt nytt eller fräscht, men däremot en väl igenomtänkt skiva, med många briljanta spår som passar sig utmärkt över en kopp kaffe i höstmörkret. Good work!
it's a beautiful day
luften är kall.
Det snöade lite förut.
En fin dag, idag.
Baduizm
Nu lyssnar jag på Erykah Badu, kände för att bryta av med något efter all rock-pop-indie-ja allt det där-musik. Skönt flow, härligt gung och en soulig röst är vad jag behöver höra nu. Erykah var helt enkelt ett givet val just nu.
Dagens låt: Next lifetime - Erykah Badu
twenty four hours
see what we can find
valueless collection of hopes
and past desires"
Snowy
Rocky Horror
Se den, om ni nu skulle ha missat den.
I'm outta time
Hey guys! It's Christmas time!
Music of yesterday, today, tomorrow?
I grew old in just one day
Jag slogs av den tanken för några månader sedan. Nu är allt upp till mig, nu är det jag och endast jag som ansvarar för mitt liv. Jag ska fatta alla beslut själv. I somras gick det upp för mig att jag faktiskt inte kommer ha något att göra eller några pengar under hela hösten om jag inte hittar ett jobb. Då fick jag ett jobb. Och nu, om lite drygt en månad, kommer jag att vara arbetslös, "frivilligt". Jag ska säga upp mig från mitt jobb, mina pengar, min enda syssla och det enda vettiga jag gör.
Hur sjukt låter inte det? Väljer jag rätt? Kommer jag att vara arbetslös tills jag börjar plugga? Kommer jag att klara mig? Ingen kommer att ge mig pengar, jag kommer inte att ha nån skola att gå till. Nej, nu är jag vuxen. Nu ska jag förverkliga mina drömmar och mål. Det man alltid har pratat om och längtat efter, men som har varit så långt borta.
Nu är det här, och det känns läskigt.
Konstigt.
Nästan lite jobbigt.
Jag har prestationsångest.
Jag är en längtare
Jul, kära jul. Jag tror inte att jag någonsin kommer bli för gammal för jul, istället uppskattar jag stämningen, maten och allt det mysiga mer och mer för varje år. Se bara, man kan ju omöjligt ogilla: adventsstakar i varje fönster, julgran och doften av barr, pepparkakor, lussekatter (att baka och äta), öppna kalendrar, köpa och ge bort julklappar, få julklappar, träffa släkt och vänner, julpynta, julpyssla, dricka varma drycker, längta efter snö, få uppleva snö, julbord, julmarknader, julgodis av alla slag, tända ljus, tänd brasa...ja, ni fattar!
Allt det gör mig glad.
MVH Lisa.
Dagens låt: She's in fashion - Suede
Pulp vs Suede
Suede är bandet som borde ligga hästlängder före Pulp (för mig). Jag har hört deras musik längst (både pappa och bror har lyssnat på dem från och till) och dessutom har de många fler toppar och riktiga mästerverk än Pulp (Beautiful Ones, Everything will flow, Saturday Night, Lazy, Animal Nitrate osv osv). Å andra sidan har Pulp gjort jämnare skivor. Jag skulle nog säga att deras bästa album "Different class" är bättre än Suedes bästa album "Coming up". Bandets frontman Jarvis Cocker är dessutom bland de coolaste jag vet, och har visat sig vara ett större geni (enligt mig) än Brett Anderson, med tanke på en mer lyckad solokarriär och sin betydligt mer intressanta karaktär. Han har dessutom skrivit "Common people", som är bättre än samtliga Suede-låtar.
Här låter det alltså som att Pulp leder överlägset, men ställer man bandens låtar och album mot varann är det inte lika självklart längre. Jag kan räkna upp (som jag nämde förut) många fler låtar av Suede som jag klassar som genialiska, än vad jag kan när det gäller Pulp.
Vad väljer man;
det trygga, pålitliga bandet Pulp eller det ojämna, men överraskande bandet Suede?
Jag vet inte.
Brett Anderson, Suede och Jarvis Cocker, Pulp.
P.S Vill även tillägga att jag visserligen inte har något problem med att inte kunna peka ut vilket jag gillar mer än det andra, men det är intressant (för mig) att fundera över det. Hej.
...
fantasin sviker mig,
men snart är jag nog tillbaka.
It's the D.R.E
Hiphop kan också vara genialisk. Se här: Dr. Dre - Still D.R.E
Det börjar närma sig...
- No Age - Nouns
- Glasvegas - Glasvegas
- Tv on the radio - Dear science
- Hold Steady - Stay positive
- Oasis - Dig out your soul
- Wild Beasts - Limbo, Panto
- Fleet Foxes - Fleets Foxes
- Duffy - Rockferry
- Joel Alme - Madter of ceremonies
- Markus Krunegård - Markusevangeliet
- Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
- Hästpojken - Caligula
Fattas nåt? Jag tror inte så. Hittills.
Mina vänner
Mitt förnamn: Lisa
Min födelsedag : 19/4-1989
Mina syskon: Viktor, 22 och Stina, 15.
Hårfärg: Blond
Ögonfärg: Grön
Bästisar: Jag ogillar den termen. Alla min vänner är mina bästisar.
Min idol är: Oasis
Min älsklingslåt: (Overall) Champagne Supernova - Oasis. (Nu) Teen Creeps - No Age
Jag spelar: Inget.
Idrottsgren jag gillar: Idrott har väl aldrig varit min grej, men ok simning.
Det bästa jag vet: Mat, och musik.
Det värsta jag vet: Att ha tråkigt.
Jag är med i (klubb, förening): Ingen.
Jag vill bli: (I fantasin) Psykolog, journalist (I verkligheten) beteendevetare, socionom.
Älsklingsrätt: Bakad potatis, sallader, tacos, pizza.
Bästa årstid: Vinter.
Jag vill ha chans på: Ingen, jag har ju Johan.
Övrigt att tillägga: -
Tredje gången gillt!
Som sagt: nöjd! Jag ska se Oasis!!
Dagens, dagens
Dagens låt: Jag har varit i alla städer - Håkan Hellström
Dagens skiva: Glasvegas - Glasvegas
Dagens bästa: Lunchen, mmmmm
Dagens sämsta: Jag har inga planer inför veckan!
Dagens vill ha: Pälsmössa!
Dagens insikt: Jag har inget liv. På riktigt. För tillfället.
Dagens klädsel: T-shirt, adidaströja och jeans/mjukisar
Dagens roligaste: J.D's sparkdräkt. Jag tröttnar aldrig!
Dagens tråkigaste: De flesta bloggar
Dagens hår: Perfekt. Luggen är fluffig och håret lagom rakt.
Det blev dans dans dans!
Det jag gillar allra mest med att gå på Håkan Hellström-konserter är att man aldrig blir besviken. Jag har sett honom fyra (fem?) gånger nu och känt samma extas före, under och efter varje spelning. Han trivs på scen, han ger allt på scen och han förmedlar en känsla som smittar av sig på varenda liten människa i hela lokalen. Jag njuter av varje sekund från rivstarten "Tro och tvivel" till det vackra avslutet "Det är så jag säger det" (om jag ska vara lite kritisk kan jag tillägga att jag saknade "Vi två, 17 år" mycket. Den första sången han skrev, det alltid perfekta avslutet. Men variation förnöjer.)
Allsången i "Känn ingen sorg för mig Göteborg", draget i "En midsommarnattsdröm", de tårfyllda ögonen i "Nu kan du få mig så lätt", berättelsen om en ung Håkan på Göteborgs gator och hyllningen till Eldkvarn gör mig så svag, glad och nostalgisk. Allt på samma gång! Håkan är känslor, en mänsklig form av Göteborg. Han är glädje och sorg. Han är bland det största, vackraste och mest poetiska Sverige har. Han är allt.
Det är så jag säger det. (Klyschigt, men, ja.)
Ett stort plus också för "Minnen av aprilhimlen", som jag bara har hört live en gång tidigare, och "Jag har varit i alla städer", som han inte brukar spela live.