Istället för ljud..

Lägenheten börjar komma i ordning. Köket är fint och rummet behöver tapetseras om.

Jag bor på Pennygången nu, på riktigt. Fast det känns inte så riktigt. Snor internet av någon granne innan jag skaffat ett eget. Har flyttkartonger i hela lägenheten. Nöjer mig med teven för ikväll. Hej!

Dagens att göra:
- Betygsätta Modest Mouse
- Ringa Pennygånen 64's nuvarande hyresgäst
- Äta något gott och se på film/teve
- Ev. beställa någon kurslitteratur (om jag hittar!!)
- Skriva ut antagningsbesked och lite andra viktiga grejer

Stressen trycker på hela tiden, men för ett par timmar ska jag knuffa undan den nu. Trots allt har jag fått lite gjort idag och igår. Köpt (läs: fått) dammsugare, köpa skrivare, gått till banken, fått lite mer klarhet i vad det gäller med internet i huset och el. Lite, i alla fall.

Och så är ju dessa skor jätte-jättefina. Kanske, kanske skulle jag trots allt klara av dem? Visserligen skulle jag känna mig obekväm, alldeles för hipp och ytlig, men kanske ... ändå?

Nästsista dagen på jobbet, sista veckan i hemstaden på ett tag.
Det är exhalterat, nervöst, en massa glädje, ångest, vemod och en väldig befrielse från ett ack så förvirrat år.
Jag slutar för dagen om 45 min, ska då köpa kalender och lite nya skolgrejer, spana in fina grejer och nyheter och sedan bege mig hemåt och andas ordentligt.
a.n.d.a.s. Såja.

Admin-tid är bäst! ...förutom nu, för jag har inget att göra. Har läst e-post, facebookat, spelat spindelharpanx2, facebookat igen och druckit kaffe. Fem minuter kvar. Sen är det dags att "gå in i svaret" igen, som man säger här på Telia. Det går bra idag, känns bra och om ett par timmar ska jag träffa Moa. Dricka kaffe igen.
Snart är det helg, jag fasar. Inte för helgen, utan för hur snabbt tiden går och hur lite det är kvar till "allvaret" börjar. Allvaret blir nog rätt kul, jag har saknat skolan! Men början är alltid lite jobbig.

Jag ska ger er ett Arctic Monkeys-inlägg snart nån gång. Måste resonera över skivan lite, och det blir alltid bäst skrftligt.
Dagens låt: Cornerstone - Arctic Monkeys
Jag känner det reda nu, det är årets höstlåt. Kanske en av årets låtar.
Kylan, vindarna och höstlöven sveper över mig bara jag lyssnar på låten. Så i rätt tid.

Det känns som att någon, långsamt, mosar mitt huvud. Jag kan se det framför mig, hur de förstör mig, mosar mig. men det är ju inte så, det är bara jag - alltid bara jag. Stress och ångest är mina hinder, mina gränser, mina förbannade vanor. alltid.

"so this is where the outcome unfurls and the truth is being told
a cloud has gathered over my head and now i know
infidelity and my good friend ecstasy doesn't work it makes you worse
i'm feeling so guilty about the things i said to my mum when i was ten years old

i'm feeling so guilty about any old shit
and how i think my missus is fucking every guy that she looks at
this is it, this is it, this is it, this is it
the end was always coming and now it's here

so this is the grande finale
the crescendo of demise
this is the happy ending
where the bad guy goes down and dies
this is the end
with me on my knees wondering why?
cross my heart, hope to die
it's my own cheating heart that makes me cry"

Hejdå, jag går sönder.

Way out west bjöd på sol och regn, bra och mindre bra spelningar, en god stämning, dyr mat, dyra snacks och - för första året - en klubbspelning jag faktiskt kom in på (kanske för att jag var ute i väldigt...väldigt god tid, men ändå). Huvudvärk och trötthet var mina största hinder, men såhär i efterhand känns det inte så farligt. Konserter behöver inte avnjutas från första raden, det är något jag har upptäckt de senaste åren. Hur som helst, här kommer små recensioner/tankar kring de båda festivaldagarna och banden jag såg (och inte såg mycket alls av):

Fredagen - fint väder, men en kall kväll.
Glasvegas: Bland de bästa. It's my own cheating heart that makes me cry är enastående, men det bästa, absolut bästa, är när Allan tar ut sig helt på Daddy's gone, sätter sig på knä och får höra hela - absolut hela - publiken ta över sången "he's gone, he's gone, he's gone he's gone". Mäktigt efter så kort tid i rampljuset. Det är ärligheten som gör det.
Arctic Monkeys: Drogade? Trötta? Trötta på kändisskapet? Arctic Monkeys sov mestadels, men underhållande var det trots allt. De struntar i alla regler och kör alla de låtar man som band kanske inte borde spela. Tråkiga låtar, mindre kända låtar, och skippar istället vissa av hitsen. Mycket nytt, mycket fenomenalt men lite...avdankat?
Grizzly Bear: Vackert, precis som på skiva. Kanske är det just vad som gör spleningen lite tråkig och framför allt anonym. Det är charmigt, men inget att stå längst bak på tå för. De har gjort en av årets bästa skivor trots allt, därför klarar de det finfint ändå.
Wilco: Årets överraskning! De börjar bli gamla, men kör på som få, orkar som få håller publiken uppe i varv - som få. Trots att jag inte hängde med i alla låtar kvalar de givet in på en av årets bästa spelningar, mycket roligt!
Laakso: Ok, jag hann se två låtar, sedan kände jag mig mätt, och kanske lite hungrig på mat. Så roligt blev det inte den här gången.
Robyn: Såg aldrig något ordentligt, men att hon kliver in i ceriserosa tröja och världens coolaste frisyr gör mig ganska säker på att spelninge var bra. Jag satt förmodligen och åt under tiden...

Lördagen - regn, regn, men bra änåd.
Dead Prez: Hiphopakter är alltid roligt. De lyckas alltid dra med publiken, inklusive alla indiekids med Morrisseyfrisyr som vågat sig fram till publiken. De får 50-åringarna att trmapa i takt till musiken och för samman alla. Intressenivån är hög under hela konserten, och trots att jag knappast håller med om något de säger eller rappar om är jag sjukt taggad och lycklig när jag går därifrån.
Nas: Ungefär som ovan, om än lite segare. Två hiphopakter i rad blir lite för mycket, Men, han är ju en hiphoplegend, och dem missar man inte bara sådär. Punkt.
My Bloody Valentine: Legender där med, ja ja. Visst, säkert bra, och visst, musiken är till mestadels bra, men efter ett tag börjar jag mer fundera på hur jag ska stå för att mina fötter ska göra så lite ont som möjligt, än på konserten. Det måste betyda något...
Gang Gang Dance: Galen tjej med taktsinne. Och ett gäng killar. Och något med en vit huva. Musiken blev inte så rolig, efter de 8438543891 långa låtarna.
Deerhunter: Kunde ha varit årets höjdpunkt, blev inte det. All cred till Bradford, verkligen, men att stämma sin gitarr på scenen i 30 minuter blir lite tradigt klockan halv tre på natten, med fötter som dunkar. Inte Deerhunters fel, inte alls, men när gitarrerna är för höga och sången på tok för låg när konserten väl sätter igång blir jag lite trött. Och så måste jag väl säga eftersom jag hatar mig själv för att jag inte såg klart hela. Förra årets bästa band, och jag såg inte allt. Skäms, verkligen. När de väl hade satt igång blev det ju bra.

Och så såg jag glimtar av flera band, men det känns onödigt att kommentera dem.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med det hela, och mindre nöjd med mig själv. Jag börjar bli gammal och trött. Får ont i fötter, i ryggen och klagar över den höga musiken. Ack, så illa.
Nej, jag är nöjd, ändå.

Jag är tillbaka från storstaden. Sitter på jobbet nu, vilket känns oerhört jobbigt.
Aja, en och en halv vecka kvar.
Det jag tänkte säga var egentligen att jag senare ska lägga upp en finfin beskrivning/recension av årets Way out west. Håll ut, kära vänner, håll ut!

Just nu: jobb, men ikväll (inatt), åker jag till Göteborg. Min framtida stad, mitt framtida hem, men denna gång åker jag dit för att besöka Sveriges bästa festival. Gå runt på stan. Kika på min framtida lägenhet från utsidan kanske? Frmaför allt festivalen i alla fall. Och snälla, snälla, låt det vara lite uppehåll (vet ej om det regna där nu, eller om det ska regna, men ändå ...)
Jag måste packa ner någon läsning. Fem timmar i buss blir inte roligt annars. Vad ska jag läsa? Jag har inget att läsa, måste leta fram något ur mammas hylla. Kanske har hon något av värde där.
Ska packa ner kläder och skor, laddare och MP3 och en massa annat.
Just nu ser jag dock mest fram emot lunchen om 30 min. En Greken-macka på Fräcka Fröken, tack!

Hej då för nu.

Vad är det med månen? Varför envisas den med att skrämma mig?
Jag blir ju sällan skrämd!

HELG!
Ska snart till Ellen, titta på film eller något sådant. Äta pizza och ha det lugnt och skönt och mätt. Imorgon bär det av mot Ikea och på söndag ska jag klippa håret kort. Vi har köpt en mikro, Johan och jag. Eller han köpte den, men jag antar att jag kommer att få använda den också. Fick även ett gäng ljusgrå handdukar av mamma att ha i badrummet med rosa kakel. Jag som aldrig har tyckt om rosa, men det kanske är lite...roligt.

Åker till Göteborg på onsdag, kommer hem på söndag. Way out west, shopping och ev. en tur till Liseberg, det blir härligt, det! Lite ledighet tycker jag att jag har förtänat efter alla dessa hårt arbetande veckor. Idag har jag visselrigen inte arbetat mycket alls, men det är faktiskt inte mitt fel att folket inte ringer till supporten när det är vackert väder ute.


Bästa bästa festivalen på länge. Inga äckliga tält, lagom stort/litet festivalområde, härlig stämning, bra plats, bra stad och framför allt bra musik!

Har lånat min systers jeansshorts också,
de är sjukt bekväma. Jag vill nästan sno dem.

Hej!

Jobbar, sitter i solen, jobbar. Sen lunch, så jag får äta mitt eftermiddagsäpple på förmiddagen idag. Konstigt..
Bokade klipptid igår, söndag 12.00.
Längtar till helgen, till sena kvällar, lediga dagar, goda måltider och gärna lite sol.

måste.lugna.mina.nerver. jag blir alldeles för irriterad på bristande information och kommunikation just nu. ska lugna mig, inte tänka mer på skolor, lägenheter, lån, bidrag, spårvagnar eller antagning just nu. så ja.

Imorgon ska jag boka klipptid! Jag vet, jag har pratat om det i 10000 år nu, men det ska bli av i veckan...eller nästa. Nej, denna lördag eller söndag tänkte jag försöka ordna en tid. Jag vet hur jag vill ha mitt hår, och ska göra mitt bästa att med hjälp av BRA kommunikation, information och bilder få frisören att förstå.

Veckans att göra:
- Boka klipptid
- Ta reda på mer om min kurs
- Film/ätkväll med Ellen och Emelie på fredag
- Åka till Ikea (hoppas jag) och inhandla viktiga saker
- Fundera mer på om jag ska köpa skorna från H&M
- Spana in lite nyheter på Monki (hann bara med ett snabbt kik idag)
- Betygsätta Wilco

ungefär...

Om mindre än en månad ska jag ta klivet in i en helt ny, främmande, värld.
Precis som när man började högstadiet.
Eller gymnasiet,
eller tog studenten från skolan.
Att börja på högstadiet var ingen större skillnad än mellanstadiet. Nästan samma skola och i stort sett samma vänner. Efter det kom gymnasiet och förändrade nästan hela mitt liv på alla möjliga sätt. Dagen efter studenten hamnade jag i en svacka och nöjde mig med världens värsta jobb och en stor mängd tristess. Efter det kom Telia och räddade mig (nu har jag dock börjat tröttna även på detta jobb, men jag ska inte klaga!) och snart är det alltså äntligen dags att börja göra något på riktigt igen! Studera, lära in saker som känns relevanta för mig och min framtid. Bosätta mig i en stad jag alltid har tyckt om och kunna känna mig som Håkan Hellström och Broder Daniel. Jag är så jäkla nöjd,
och likväl livrädd.
En jobbig känsla, men samtidigt väldigt härlig. Jag älskar början på nya saker, samtidigt som jag varje gång stressar ihjäl mig och har ångest om kvällarna. Det kommer ju att bli bra!
Jag ska fokusera på det fina.
Fokusera.

Redan nästa vecka får jag min första chans att på riktigt bekanta mig med staden Göteborg. Vandra runt i Slottskogen, avenyn, eventuellt en titt förbi Liseberg. Nordstan, Majorna, Haga, ni ser, lite kan jag redan nu.

Jag har varit på landet, vilken härlig helg! Jag har bakat kolapaj med röda vinbär, lekt med en galet söt flicka vid namn Thea, grillat, ätit blåbärsglass i Stegeborg, tittat på turister, läst tidningar, läst en bok och mest av allt bara kopplat bort och kopplat av. Imorgon är det jobb igen och om mindre än en månad flyttar jag.
Flyttar!
Ska bo någon annanstans!
Jag är förskräckt, livrädd, men väldigt tillfreds. Det är på tiden, så väldigt på tiden.
Lyssnar på Arctic Monkeys också.

Jag ska nog sova nu.