me and my hair

Jag har klippt mig. Ungefär som sist jag klippte mig kort(page)hårig, men lite kortare denna gång. Jag är nöjd, men framförallt är det fruktansvärt skönt!
Nu sitter jag här, lyssnar på Arctic Monkeys (those were the days...) och njuter av vädret (från insidan).
Det känns bra, helt enkelt.

Joyce Carol Oates

"Älskad, saknad" var väl inte direkt mitt bästa bokval. Den var egentligen varken berörande, sorglig, charmig, rolig eller fångande. En, för lång, berättelse om Nikki Eaton, vars mor blir mördad i sitt hem. Trots det är jag fortfarande lika imponerad av Joyce Carol Oates' målande beskrivningar och hennes (relativt ovanliga) förmåga att få karaktärer att kännas så äkta. Jag kom på mig själv många gånger med att sitta och verkligen irritera mig på vissa personer i boken, och nickande hålla med andra. Oates ger oss inte bara en bild av personerna, utan lyckas gå steget längre och får oss att känna oss som en av dem, här och nu.

Ännu är jag mycket imponerad av Oates, och ger henne därför en till chans. Nästa bok av henne blir nog "Djur". (Men först ska jag läsa sju andra böcker, lånade av mamma.)

 

Fan

Jaha, då är alltså Oasis klara för Roskilde 2009. Jag har inget större intresse för Roskildefestivalen, och i år är det hittills inget annat jag vill se. Det här blir årets dilemma.

Revolutionary Road och Inland Empire

Igår var jag alltså på bio och såg hypade och kritikerrosade Revolutionary Road. De höga förväntningarna (och hela Kate Winslet och Leonardo DiCaprio tillsammans på vita duken igen) ledde till en smärre besvikelse. En bra och sevärd film (jag skulle väl säga att den får en svag fyra av fem) och bra skådespeleri, men jag fann inte berättelsen så gripande som jag hade förväntat mig. Jag var inte jätterörd och tyckte att slutet var lite hafsigt. Nåväl, jag ska inte klaga på den. Den var ju bra.

Efter det såg jag Inland Empire (min Lynch-hysteri är inte över än på långa vägar). Bra, kanske mycket bra om jag tar mig tid att tänka över den (läs: förstår handlingen), men en scen står ivägen för det just nu. En scen som jag aldrig vill se igen, och som har varit i mina tankar i femton timmar nu. Jag får rysningar längsmed ryggraden bara jag tänker på det där ansiktet (som egentligen inte alls är speciellt läskigt, men som kom som en chock - och som framförallt är omöjlig att få bort ur hjärnan). hughaaa, scary!

Min dag

Idag var jag jag, mamma och pappa på körkortsutbildning. Så fort alla papper samt syntestet är klart, är det bara för mig att börja övningsköra med dem. Med andra ord har jag tillslut satt igång, och har nu kommit en liiiiten bit på vägen.

Övriga planer för denna vecka:
- Boka klipptid och klippa mig.
- Simma på torsdag. Ev. köpa simkort också.
- Skriva jobb-CV:n. Har varit lite dålig på det senaste veckan.
- Gå på bio imorgon (Revolutionary Road).
- Boka tid/gå på ett studievägledarmöte.

Det känns bra att ha vissa saker planerade, jag fungerar inte riktigt annars.
Nej, snart ska jag sova. Var trots allt uppe sent i natt (såg lite av Oscarsgalan. Blev glad över priset till Heath Ledger.)
MVH Lisa.

Dagens låt: I signed the line - A Camp

Dagens-special

Dagens bästa: Nya skor
Dagens sämsta: H&M
Dagens band: A Camp
Dagens låt: Love has left the room - A Camp
Dagens serie: Scrubs
Dagens roligaste: "And she'll be J.D forever" - Scrubs
Dagens tråkigaste: Skitväder
Dagens ätbara: Kebab och alla sorts sås

Wow look at you now, flowers in the windows

Jag blir lite klädgalen emellanåt, mest änr jag inte har något att göra. Idag har jag tittat på dessa saker och insett att jag är mycket förtjust i småblommigt:

 

Skulle vara fint senare i vår. Båda kommer från www.topshop.com

Lördag, lördag

Musiken får gå på shuffle, på golvet bredvid min säng ligger det sju böcker. Idag är ingen bra dag för beslut. Jag vill lyssna på allt (men ändå inget) och läsa alla böcker, nu, på samma gång! Jag väntar tills imorgon. Jag har ju trots allt inte ens läst ut min nuvarande bok ("Älskad, saknad" av Joyce Carol Oates) riktigt än.

Jag tänkte ta en promenad. Det är så enkelt. Det krävs inget, mer än lite bra musik på mp3:n (även dem på shuffle). Vädret är ok också. Igår var det helt underbart (om än aningens kallt), men idag är solen lite borta. Bra promenadväder.

she's the queen of all i've seen

Hon tar mig med storm.
Introt till "Land"
De poetiska framställningarna av livet.
Tankarna, åsikterna
Hjärtat.
Hon är så rå, men samtidigt
väldigt mjuk och len. Kvinnlig,
men nästan manlig.
Hyllningarna till Rimbaud, William Blake
"Dream of life"

Inspirationen, någon att se upp till.

Patti Smith.


  

Sökes: en vän

När jag för något/några år sedan läste en bok (Tillsammans är man mindre ensam, mycket bra för övrigt. Läs den) slog det mig att jag skulle vilja ha en äldre vän. Inte en trettioåring eller något sådant, utan en mycket äldre vän.
Någon som är ungefär sjuttio-åttio år och som kan vara en liten mormor/morfar/ farmor/farfar för mig, utan att egentligen vara det.
Någon att lära av, se upp till, men som ändå inte tillhör släkten.
Någon helt utomstående.
Någon som kan ha fascinerande berättelser, någon som har upplevt en tid som jag aldrig kommer att få vara med om. Vad han/hon gjorde i sin ungdom, hur livet såg ut, hur världen såg ut.
Någon som jag kan berätta om mitt liv för, och som faktiskt inte kan något om det, och inte heller kommer att få uppleva hur det är att leva som ung idag. Det finns så mycket tankar som kan utbytas mellan människor i såpass olika åldrar.

Kraven är få, men denna person bör givetvis vara trevlig och öppensinnad. Denne kan få ha lite fördomar om dagens ungdomar (så jag kan rätta honom/henne eller bara hålla med), men icke vara negativt inställd till dagens ungdom. Ett plus är om denne kan baka (jag vill fika och dricka kaffe - helst vid ett runt, gammaldags bord med rutig eller blommig duk), men det är inget tvång. Jag vill bara utbyta tankar egentligen. Mest lyssna och fascineras. Om du känner dig träffad kan du ju alltid höra av dig.


...



Les Coquelicots, environs d'Argenteuil. Claude Monet.

Travis

"but if you wanted to find peace of mind
then you could find it anytime you liked
you are the afterglow
you are the midnight show."


You better listen

Strunta i Coldplays senaste skivor och lyssna på "Parachutes" (2000) istället. Hjärtskärande vackert.
Och (åter)upptäck Travis' album "The Invisible Band" (2001). Sjukligt underbar pop! (Flowers in the window - vilken fantastisk popdänga.)

 


Rena och skära popalbum, men med den unika förmågan att inte låta fåniga.

Roligheter

Jag vet inte om jag skrattar med honom eller åt honom, men bra roligt är det i alla fall att besöka Storstadspojkens (Blondinbellas Nils) blogg.


På tal om roliga grejer. Såg nyss på Scrubs. Det där klippet = väldigt roligt. I alla fall första minuten. Hysteriskt. Jag älskar Jordan hysteriskt mycket!

Mainstreamt, kommersiellt och alldeles underbart.

Jag behövde något annat än indie-rock-pop-alternativt-blalblabla. Jag letade rätt på gamla, och udda, favoriter. Mina playlist är helt omställd och underbar just nu!

Rihanna feat. Jay-Z - Umbrella
Rihanna - Don't stop the music
Kelis - Trick me
Nelly Furtado - Maneater
Ciara feat. Missy Elliott - 1,2 step
Destiny's Child - Bootylicious
Dr. Dre feat. Snoop Dogg - Still D.R.E
Erykah Badu - Next lifetime
N.W.A - Straight outta Compton


Yeah!

...

Jag tyckte väl att han var lite för sockersöt. Låt honom brinna i helvetet.
Chris

Sunshine

Idag: Promenad, härlig kyla, Abe Vigoda, Blue Velvet?, Hugo, vin och solsken.

give me coffee and tv

Försökte göra en "Dagens" (dagens roligaste, dagens tråkigaste osv.), men det gick inget vidare. Förmodligen beror det på att denna dag har varit mer händelselös än vanligt. Dagens nostalgi/bästa/band är i alla fall Blur. Har inte lyssnat på dem på ett bra tag (säkert år), och hade därför glömt bort att de var att räkna med på sin tid också. Ah, There's no other way. Det blir säkert Britpop hela kvällen lång nu. Suede, Pulp, Verve... Det enda som är bättre än att återupptäcka band är att just upptäcka dem. Just nu ser det mörkt ut. Jag har inget att upptäcka, vad ska jag upptäcka? (Tips uppskattas). Vem blir årets Markus Krunegård? Vem/vilka kommer att få mig att skaka av glädje/extas år 2009? Det måste ju finnas något! 

Dagens låt: There's no other way - Blur


going out in style

Ny tröja, check.


Long time, no see

Denna dag skiljer sig inte märkvärt från de andra. Förhoppningsvis kan jag umgås med någon, det behövs. Annars har jag mina filmer. Hör av mig senare igen.


Söndagens tankar

Det tog mig två dagar, men nu är jag klar med mitt armband. Riktigt fint. De där jävla plastsnörerna var dock helt omöjliga att knyta samman, och jag räknar med att det snart kommer att gå sönder. Men hoppas inte, och det var i alla fall en kreativ och tidskrävande sysselsättning - perfekt! (Jag ber om ursäkt för de hemsklt dåligt tagna bilderna. Foto är väl kanske inte min grej...)

 

Jag har dessutom satt ihop en tavla. Två gamla kalenderbilder och en svart ram är det enda som behövs. Nu har jag en egen Monet-tavla med två av mina favoritmålningar av honom. Egentligen kan jag inte bli mer nöjd än vad jag är nu.

Tyvärr förstör min totala förvirring kring universitet/högskola det hela. Jag kan inte tränga undan det, men det ska väl inte heller behöva ta upp hela mina dagar? Ska jag läsa en kurs? Religionsvetenskap, Litteraturvetenskap, Konstvetenskap, Beteendevetenskap, Journalistikvetenskap? Ska jag satsa på en utbildning? Socionom, Beteendevetare, Journalist (den krångliga vägen)? Blandande områden, blandade känslor.

go let it out

Dagens insikt: min blogg är ett resultat av tristess och alldeles för långa dagar.
Så fort jag har tråkigt eller bara inget att göra (vilket händer ganska ofta nu förtiden) resulterar det i att jag skriver ett blogginlägg. Ibland ganska intressant, diskuterande eller vettigt, men oftast kort och koncist, utan någon vidare handling eller mening. Det känns kanske lite onödigt. Det tar dessutom ungefär fem minuter, vilket inte precis gör det till ett bra tidsfördriv.

Som nu.
Jag sitter här, en fin lördagskväll, uttråkad och omotiverad till det mesta. Är det sorgligt eller normalt? Vad gör ni på lördagskvällar?
Jag tror jag ska bege mig ut. Jag tycker om att gå i mörker. Då ser man inte varandra.

Inlägget spårade ut lite nu, jag har svårt att hålla mig till ett ämne kanske. Eller också vill jag bara aldrig sluta skriva, och kommer därmed på fler saker att berätta. Berätta för mig själv eller för fåtalet läsare?

Everyday is like sunday, everyday is silent and grey.

Lördag, en ensam, men skön lördag. Det kommer att bli film, soffa och ätbara grejer. Vädret är jobbigt, men likväl skönt med omväxling från det kalla och snöiga. Jag ser gärna att det fortsätter såhär ett litet tag. Grått är underskattat, det behöver inte alltid vara negativt. Jag tycker om grått, det är en fin färg.

Nu skall jag koka kaffe, koppla bort allt och se på en film, alternativt någon av mina serieboxar.
MVH Lisa.

Dagens låt (hittills): Everyday is like sunday - Morrissey

live and let live

"I was wasting my time
always thinking about myself
someone on their deathbed said
there are other sorrows too"

God put a smile upon your face

Jag fick för mig att lyssna litegrann på Coldplay, och vid första tonen av Politik (A rush of blood to the head) slog det mig: Coldplay har gått ner sig så oerhört mycket! Jag har visserligen aldrig varit en stor anhängare till bandet, men både skiva nummer ett (Parachutes) och två är mycket omtyckta av mig. Vid X&Y-tiden föll intresset (Fix You var i stort sett det enda av värde) och nu, med det senaste albumet, känns de väldigt svala - i två bemärkelser. Svala som i ointressanta och svala känslomässigt. Vad hände med med sårbarheten? Vad hände med inlevelsen, innerligheten och ömheten? Vad hände med allt det Coldplay stod för? Måhända att de fortfarande anser sig vara ett gäng grabbar som gör musik mest för det egna intresset och att deras storhet inte har haft någon inverkan, men musiken i sig har den fasiken drabbat. ÄR DET BARA JAG?

Dagens låt: Warning sign - Coldplay (ärligt, sårbart)



Coldplay, 2001.

du är tom och jag är tom.

Jag har påbörjat fyra olika inlägg idag, utan att ha avslutat dem. Jag känner mig väldigt tom, som att jag inte har något att säga någon. Det känns inte som jag brinner för något. Jag hatar inget, jag gillar inget. Jag känner mig helt enkelt väldigt likgiltig till det mesta. Tråkigt, ointressant och lite skrämmande.


Leighton Meester

Partytjejer och typiska it-brudar känns så b - här har vi en riktig snygging, som gör mer än att festa:

  
  

Genius?

Här har vi honom. Älskade Lynch:


Plans

Denna dag har nästan varit oförskämt bra! Ärenden har blivit uträttade, vädret har varit kallt, ljust och vackert.  Jag har dessutom lyssnat på massor av nyupptäckt musik, sett gamla avsnitt av kära the O.C och ätit chokladpudding. En underbart enkel och sysselsatt dag, precis som jag gillar det. För att inte glömma: äntligen är nya Gossip Girl-avsnittet ute på internet. Skall avnjutas ikväll. (Döm mig inte för att jag tycker om sådana serier. Testa själv istället.)

Veckans övriga planer: investera tröjor och lite annat, kolla upp med badhuset angående träning där, planering och fest i helgen, se min Lovefilm och beställa två nya samt betygsätta Franz Ferdinands skiva (som jag nästan tvingar mig själv att lyssna på, men det är roligt att lyssna på mer än det man gillar bäst.)

Det här är bra för mig, att planera veckan i bloggen. Det känns som att jag får mer gjort då, och framför allt har en tidsplan. Jag tycker om sånt, och det är bra för mig. Då rinner inte dagarna iväg medan jag sitter i samma position på samma ställe.

Nu: musik och kaffe.
MVH Lisa.

Dagens låt: Bear face - Abe Vigoda

MammothplusLostHighway

Jag älskar David Lynch. Twin Peaks tog mig med storm, och sedan dess har det fortsatt på det spåret. Lost Highway är inget undantag. Jag älskar mystiken och symbolerna. Jag tycker om att man verkligen måste vara uppmärksam och se hans filmer flera gånger. Jag gillar hela grejen med att sitta och läsa om filmerna i timtal efter man har sett dem, bara för att försöka förstå sig på dem så mycket som möjligt. Härnäst blir det nog Elefantmannen.



Vidare till Mammut. En film som känns tragisk och sorglig rakt igenom, en film som lämnar mig berörd, arg och frågande. Väldigt gripande film, som, till skillnad från Lynchs filmer, bara behöver ses en gång. Plus för bra skådespelarval och alla ursöta ungar!


Filmer filmer filmer

Såg Mammut igår, otroligt tragisk och hemsk, men likväl bra.
Såg Lost Highway för några dagar sedan. Jag har nog hittat min favoritregissör.
Jag ska skriva lite mer om båda filmerna...efter att jag har ätit, eller ikväll. Vi får se.

break it up

Det känns vår. Det är ljust och klart. En såndär dag då beslut fattas, som kanske är bortglömda imorgon. Jag vill göra något, åka någonstans, vara någon, göra något viktigt, men ändå inte. Det är en Patti Smith-dag. En dag fylld av förhoppningar, insikter och styrka. Inspirationen flödar, jag vill göra så mycket, men ändå ingenting alls. Jag vill ta in allt, lära mig allt. Jag ska skriva om allt. Våren är på ingång, jag älskar den. Våren är hopp.