Istället för ljud..

Det är så himla fint ute. Det är fortfarande ljust. Jag mår nästan lite dåligt av att sitta inne just nu, men samtidigt vet jag inte vad jag skulle ut och göra. Kanske tar en promenad senare, helst i sällskap med någon.
Sålänge läser jag Hanna Fridéns blogg. Hade lite hatkärlek till henne, som nu har övergått till ren kärlek. Jag är blogg-besatt. Fridén, Niotillfem, Blondinbella och Elin Kling framför allt. Och min. Den är bäst.

Drygt två veckor kvar till New York! Ska börja räkna ner på riktigt nu.

Idag har jag kört bil! :O Det hade jag aldrig trott.
Vi ska äta potatisgratäng, jag har nog aldrig längtat så mycket till maten som jag gör nu!
Jag ska betygsätta Dan Deacon och se på teve ikväll.
Ge mig vita moln på en ljusblå himmel, grönklädda landskap, grusad asfalt och ett vackert hav och stirra ihjäl sig på. Ungeäfr såhär:



Jag tog bilderna runt omkring mitt landställe i S:t Annas skärgård 2006. De är helt underbara!

Världens starkaste Magnus vann Let's Dance, jag har förätit mig på chips (igen) och imorse vaknade jag klockan åtta.
Jag lyssnar på Dan Deacon, jag ska äta frukost och sedan läsa lite ur "Mor gifter sig" (Moa Martinsson).
Hej, sålänge.

Jag har aldrig tyckt så illa om snö som jag gör nu. Egentligen älskar jag ju snö. Men inte nu, när förhoppningarna om vår kommer varannan dag. Det blir en dag med Top Model, mat, Let's dance och Wavves.
Yehaw!

- - - - - -
Och nu är Grizzly Bear och Vetiver klara för Way out west. Det börjar likna något.
Och My Bloody Valentine givetvis.

so this is permanence
love shattered pride
what once was innocence
turned on its side
a cloud hangs over me
marks every move
deep in the memory
what once was love.


Ian Curtis var bra.

Var precis på arbetsintervju för sommarjobb - Telia igen. Kom på nu att jag kanske inte är hemma då de skulle höra av sig igen, eftersom jag är i New York då. Typiskt, får ringa om det blir så.

Veckans planering:
- Plocka pinnar i trädgården
- Fest med Ellen och Nathali
- Övningsköra!
- Ev. bestämma mig och söka kurser

Då vet ni.

Jag har precis läst klart en bok: "Svinalängorna" av Susanna Alakoski.

"Det var Karin som sa det till mig när hon badade skumbad.
- Din pappa är periodare Leena.
Hon dök ner under skummet och dök upp igen.
- Vad är en periodare för något?
- Det är någon som dricker i flera veckor.
- Är det som en slaktare eller snickare då?
- Nä inte precis.
Periodare.
Jag smakade på ordet i munnen.
Inte så illa.
Och bättre än mördare i alla fall.

Det här är Leenas berättelse om Svinalängorna - ett nybyggt bostadsområde under 70-talet som fyllts med invandrare och låginkomsttagare. Det blir snabbt kallat Svinalängorna, men för Leena och hennes finska föräldrar är det höjden av lyx. När en period börjar kommer det alltid som en chock, och det blir den sista dagen av fyllda brödkorgar och varm choklad på ett tag."

Jag läste boken i ett sträck, kunde inte få nog av den! Susanna Alakoski har genialt blandat tragik och komik på ett sätt jag trodde var omöjligt. Hon får mig att skratta, för i nästa sekund få ont i hjärtat av medlidande. En ärlig, underhållande och förfärlig berättelse! Läs, läs, läs.

Det var Kalasturné 2003. Det var då jag såg Håkan Hellström för andra gången - den bästa gången. Jag var 14 år och det var en av mina första ståkonserter, utekonserter. Hade köpt en Håkan Hellström-tröja och dragit på den. Hade indie-vikt upp jeansen för första gången, och jag tyckte att det var så coolt. Jag minns att jag kände mig så ung.

Jag stod nästan längst fram, var förmodligen helt mosad och jättesvettig, men jag märkte inget av det. En tjej jag var bekant med stod framför mig. Hon var två år äldre och jag hade alltid beundrat henne lite.
Jag minns såpbubblorna, klädseln, men mest den galna extasen och glädjen. Det var något nytt för mig. För första gången kände jag mig på rätt plats i rätt tid. För det var jag verkligen. Håkan Hellström hade precis släppt sitt andra, fantastiska, album. Jag hade precis börjat växa upp och hade precis hittat min stil och musiksmak.

Alla såg så vuxna och coola ut. Popluggarna lade jag på minnet.
Även om jag inte pratade med någon, även om jag stod ensam i publiken (med en förfärad mamma en bit bort) kände jag mig aldrig ensam. För även om ingen ens lade märke till mig, så hade alla där något gemensamt. Alla kände detsamma och det gjorde mig till oss. Jag till vi.

Det var sommaren 2003, och "Det är så jag säger det". Det var lycka!

Blondinbella i all ära (ja, jag beundrar hennes motivation), men hennes idéer om gymnasiet är aalldeles för naiva! Frihet, frihet, frihet - det finns mer att tänka på här i livet än frihet. Hennes idé om att skräddarsy sin gymnasiegång skulle gynna vissa något enormt, men ha motsatt effekt på flertalet ungdomar. Hon är visserligen Moderat, men kom igen! Alla kan inte vara kloka nog att fatta "rätt" beslut, alla har inte orken/viljan att sitta på föreläsning efter föreläsning. Folk lär in på olika sätt, olika snabbt och gymnasiet är så pass viktigt att man måste anpassa det efter alla, alla måste få samma chans.
Blondinbellas idéer är ganska själviska och oeralistiska.

Igår återupplivade jag gamla, härliga, minnen från min barndom, genom att titta på VHS-filmer. Min lilla ponny-filmer och Lilla sjöjungfrun-avsnitt är helt klart de filmer som har satt störst spår från de tidiga åren. Jag ville se ut så, vara så, klä mig så. Som ponnysarna alltså. När jag blev lite äldre var Lejonkungen det bästa jag visste. Disney var (och är) väldigt underbart, jag föredrar det framför det mesta annat i barnfilmsväg!

Nu lyssnar jag på Marit Bergman, det återupplivar också minnen. Kalasturnéer, diadem, randiga tröjor och popluggar. Jag ville nog vara lite tuffare än Marit Bergman-fans egentligen. Jag hade ju svarta naglar och trasiga jeans! Men jag var aldrig tuffare, och albumet "Baby dry your eye" som jag spelade ständigt är fortfarande fantastiskt.
Jag tänkte givetvis inte på det då, men jag tror jag skulle kunna känna igen mig i det mesta hon sjunger. Det förstod jag inte då. Jag romantiserade allt. Nu gör jag tvärtom.

i've been obnoxius, i've been such a prude
i've been too young and now i'm too old.

Planeringen inför New York har tagit fart. Jag känner att mitt mål med resan mest är att uppleva, vara och titta. Jag vill se hur de rör sig, klär sig, pratar och allt det där. Jag vill se hur allt man har sett i filmer ser ut på riktigt (Central Park, Manhattan, you name it.) Jag ska vara åskådaren och New York är teatern.

Jag ska lägga ner mycket tid på förberedelser, som att göra en bra playlist på mp3-spelaren. Några givna låtar är
New York, New York - Ryan Adams,
New York - Cat Power,
New York I love you, but you're bringing me down - LCD Soundsystem och
Walk on the wild side - Lou Reed och hur mycket som helst med
Patti Smith och Animal Collective. Kanhända att lite svensk/brittisk musik får vara med på ett hörn också.


Dagens låt: Jailbird - M. Ward

Jag satt nyss ute i trädgården och drack kaffe och åt apelsin. Solen värmde och jag ville helst bara byta om till sommarklänning och ta på mig solglasögon. Det gjorde jag inte, men tanken var väldigt fin och vädret är helt fantastiskt idag. Det gör min dag!
Hur som helst så tog jag på mig gympaskor och plockade lite pinnar(grenar) i trädgården istället. Det är mitt jobb.
Om ett tag ska jag på på promenad med Caroline.

Wow look at you now
flowers in the windows
it's such a lovely day
and i'm glad you feel the same

Släktkalas och Melodifestivalen - vilken lördag! Jag har dock ägnat den mesta av tiden åt att fundera på skolor, städer, utbildningar och kurser. Har i stort sett bestämt mig för att läsa en kurs istället för utbildning, eftersom jag är såpass osäker på vad jag vill. Nu är bara frågan vad och vart.

Inatt drömde jag om niotillfem. Jag tror hon har blivit min nya idol. Hon är en prinsessa.

Jag känner mig ytlig och fåfäng. Borde inte lägga ut så ytliga inlägg på bloggen. Jag vill ju visa att det inte alls är så jag är. Spelar ingen roll, kanske, men det visar en konstig bild av mig - en tillfällig bild av mig.
Vilket är bra, också.
Ibland.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå en promenad. Mörker är fint, men kyla är tröttsamt.
Hej!


Grass.

Jag behöver planering och mål för att mitt liv ska fungera bra. Jag behöver sysselsättningar och ambitioner.
Jag ska börja övningsköra (mål och sysselsättning 1), jag skriver noveller utan början, noveller utan slut (sysselsättning 2) och resten av tiden går åt till att fundera vad jag vill göra i höst, om tio år. Vad jag vill plugga, vart jag vill plugga. Vad jag vill jobba som osv (mål 2).
Problemet är att novellerna aldrig blir klara och funderingarna kring mina studier aldrig når sitt mål. Den mesta av min tid går alltså åt till att fundera och skapa saker utan lösning och slut. Jag är fångad i mitten av allt, och måste lista ut ett sätt att ta mig ur - och komma fram till ett svar.
How to do?

Dagens låt: Rave on - M.Ward ft. Zooey Deschanel

Funderar på att äta något onyttigt, hyra en film och ligga i soffan tills jag somnar.
Det är lockande.

Haléns har två jättefina koftor just nu. Jag vill ha, men vilken är finast? Innan jag ens funderar på att köpa någon av dem måste jag bestämma mig.

 

229 och 239 kr.

Syntestet är klart, regnet är här (vårtecken, mina vänner) och mina sista Lovefilmer har anlänt. Magnolia och Shakespeare in love. Efter dem börjar mina två gratismånader att lida mot sitt slut, tyvärr.

Nu vill jag ha torkad frukt: ananas, papaya, aprikoser och tranbär. Det skulle vara gott. Gärna lite kaffe till det. Jag vill även ha:
ett normalt simkort,
en jeansjacka,
typ alla skor från Din Sko (de har fattat grejen),
längre lugg,
ett tiotal skivor (Morrissey, Animal Collective, Deerhunter etc.),
lite sol
och klänningar,
men allt kan man ju inte få. Tyvärr.

MVH Lisa.

Dagens låt: Amsterdam - Coldplay

Bara för att jag måste bevisa för mig själv att de bra sakerna väger upp denna kväll.

Bra saker nu:
- Jag är pigg, trots att klockan är mycket.
- Jag trivs med mitt nya hår.
- Jag är hemma, och det är sååå skönt.
- Mina böcker som jag suktar efter att börja läsa.
- Skön träningsvärk!

Dåliga saker nu:
- Jag har inga planer för imorrn, nästa vecka, veckan efter det, nästa år, osv.
- Mando Diao (Herregud, vad de har gått ner sig).
- Mina nuvarande bok.

Yes, i'm feeling fine. Mitt hår är så skönt (men väldigt oformat) och jag tittar på Scrubs, för det finns inget roligare än Scrubs. Jag säger det igen: J.D & Turk-relationen är det bästa, om än romantiserade, som finns! Varsågoda, två klipp:



Slutet på det senare klippet är underbart. Och hela första klippet.