Istället för ljud..

Tack David Villa!

Det ger rysningar. Bra rysningar.
The Tallest Man on Earth
Dagens låt: You're going back.

Det verkar inte spela någon roll vilket lag eller vem jag hejar på i vilket sammanhang det än gäller, jag får aldrig njuta av någon vinst! Förbannat att England åkte ut nu när jag satsade på deras lag i min Drömelva. Det är lite bittert. Midsommarhelgen innebar en hel del fotboll, lite kubb, mat i mängder och kortspel. En båttur, men inget bad. Värme, värme, värme (som är allra bäst om man själv sitter i skuggan). Jobbet imorgon känns inte jättekul, men helgerna är värt allt slit (okej, nu har det ju inte varit så mycket "slit" hittills på Telia, men det är ju ändå ett jobb man måste gå till fem dagar i veckan, istället för att vara ute och njuta av sommaren).. Det här är i alla fall vad jag ska göra efter jobbtid/på helgerna resten av sommaren:

- Vara på landet. Så mycket det går.
- Bada (vart som helst egentligen, men gärna någon gång ute på landet i havet).
- Picknick med jordgubbar och annat gott.
- Utgångar och öl på uteserveringar.
- Ljumna kvällspromenader.
- Umgås med alla jag känner i Norrköping, så mycket som möjligt här med.
- Utflykt: till något fint badställe, någon stad, Smultronstället eller vartsom helst egentligen.

Jag ska planera min tid väl, men jag har en känsla av att tiden kommer försvinna snabbare än jag anar.

Kvällen blev lite ödslig. Jag har haft så fullt upp sedan jag kom hit till Norrköping och nu har jag helt plötsligt ingenting att göra. Ointresserad av bloggarna, redan gått en promenad med Caroline, ordnat matlåda, lagat mat och ätit den, duschat, packat lite inför landet. Vad hände med tiden? Varför är klockan så lite? Varför börjar jag sent just imorgon, när jag lika gärna känner att jag kan sova nu? Allt är lite tomt just nu, men det kanske är ganska skönt också. Ingenting är rätt fint, det med. Vila är bra. Imorgon är det sista jobbdagen för vecka nummer två på Telia och midsommar blir lugn, varm(?) och grön ute på landet. Bara inte göra något, men ändå ha tid till att göra vad som helst när som helst. Som nu.

Dagens låt: King of Spain - The Tallest Man On Earth

Jag bloggar dåligt. Undrar om det betyder att jag gör något vettigt av mina dagar?

En jobbvecka är avklarad och nästa vecka innebär fyra arbetsdagar, vilket känns fint. Midsommarhelg och förhoppningsvis bra väder. Jobbet känns bra, men det värsta är nog att tvinga sig i säng om kvällarna. Jag får för mig att jag måste sova 8-9 timmar, möjligtvis 7 timmar ibland. Jag har dock insett att det inte riktigt fungerar när jag jobbar..isåfall borde jag vara i sängs nu.
Vilka problem jag har.

YES! Jag vet att det inte spelar någon större roll, men lyckan är ändå total efter ett VG i B-uppsatsen. Det är trots allt rätt viktigt för mig att gång på gång kunna bevisa för mig själv vad jag går för och hur bra jag kan vara på min grej (det vill säga att skriva och då framför allt om saker jag faktiskt är intresserad av). B-kursen i Konstvetenskap har (trots några mindre väl uttänkta delkurser) varit helt fantastisk. Jag har fått bidrag, lån och strålande studieresultat för något jag lika gärna skulle kunna ha gjort på min fritid. Tur är även att redovisningarna inte direkt betygsattes.

Så, ännu en gång: YES!

do you want to play with fire, little boy?
do you want to play with Bob?

Jag tänkte följa upp mitt The National-inlägg med att säga: ja, det är deras hittills bästa album och dessutom det nästbästa albumet hittills i år (efter Surfer Blood). Jag är fortfarande helt lyrisk.

Jag ville ge mig an en klassiker, tänkte att det var längesedan. Samtidigt ville jag läsa en något kortare bok, efter Enquists något långdragna självbiografi. Vad kan passa bättre än Hjalmar Söderbergs Doktor Glas? En klassiker på sisådär 150 sidor, precis vad jag ville ha nu.

(P.S, min drömelva går inte så vidare bra nu. Gårdagens Argentina-Nigeria-match slutade med att en av mina spelare fick gult kort och de andra två blev utbytta efter drygt halva matchen. Sånt ger inga poäng, ju! Argentina vann visserligen, vilket var tur för mig.)

måste.komma.på.något.att.göra.

Vemod alltså.
När jag var mindre blev jag vemodig när jag slutade skolan inför sommaren och ännu mer vemodig när jag hade tillbringat i stort sett hela sommaren på landet och sedan var tvungen att åka hem till stan igen och börja skolan. Jag är vemodig när jag lämnar ett land efter en semester och vemodig när jag lämnar Norrköping och åker hem till Göteborg igen. Nu är jag vemodig för att ha lämnat Göteborg för sommaren (i stort sett hela sommaren) och jag vet att jag kommer vara lika vemodig i augusti då jag ska sluta på Telia igen och åka tillbaka till Göteborg.
Jag hatar vemod. Jag hatar den där konstiga känslan i magen. Känslan av att något tar slut.

Men..egentligen är det ju inte så farligt. Egentligen är det skönt att vara hemma från London igen. Det är underbart att vara i Norrköping och det kommer kännas bra att återvända till Göteborg igen. Men vemodet finnas alltid där de första dagarna på något avslutat och något nytt.

Nu är jag hemma från London, men har fullt upp med att packa inför en sommar i fina Norrköping. Det är mycket som behövs, och mycket som kommer att glömmas. Jag varvar packningen med Freaks and Geeks.

Fortsättning följer..