she played heaven is a truck
sit down on your floor
and listen to your records
heaven is whenever we can get together
lock your bedroom door
and listen to your records
Det finns en obeskrivlig magi över det bandet.
(The Hold Steady - We can get together)
...
...
lämna mig aldrig med en sax i händerna
this is the coastal town
win yourself a cheap tray
share some greased tea with me
everyday is silent and grey
green eyes i run away from you
l.ä.s.n.i.n.g
Idag lagade jag förövrigt basilikabollar och förundrades över hur bra jag kan vara i köket ibland.
(verkligen ibland)
...
...
back to my school yard and back to where we began
Vilket förjävla bra album egentligen!
Speciellt när man är 14 år och går på en av sina första konserter med en kompis på ett litet ställe som heter Kulturkammaren. När man skriker sig hes i takt med en alldeles för full Martin Elisson. Bara en sådan grej som att fånga in trummisens handduk och få Elissons Converseskor i huvudet. Att gå hem med dunkande öron och vara helt nöjd. En upplevelse att dö för och ett nyfött konsertintresse.
Det är just då man får en bild av vem man kommer att vara de kommande åren.
måste sammanfatta
ny madrass, nya billiga glas, mitt program, hösten, wild nothing, Idol (ja), min fina tröja från Urban Outfitters, kvällspromenader, min ekonomi trots en massa utgifter, student-kick off, jazzhuset.
minus
tvättdag, diskdag, att montera, otvättade fönster, dagens middag, ingen Idol idag (ja), Jan Björklund och alla jävla affischer på honom, mina knäveck, mitt finger.
...
please wait 54 minutes or click here to enjoy unlimited use of megavideo.
kul.
started crashing his head against the locker
roll down on her back
got to lose control
got to lose control
got to lose control
and then you take control
the tasteless bracelets and the dye in our hair
...
scrubs
så jävla kul.
Bäst igår, idag och imorgon
Dagens låtar: The Weekenders och We Can Get Together - The Hold Steady
living is easy with eyes closed
Åh, Liverpool. Helt plötsligt känns det så konstigt att jag har envisats med att åka till London (och andra huvudstäder) när det finns andra storstäder i länderna som säkert är minst lika intressanta (och dessutom inte lika fullproppade av människor). Jag älskar Liverpool som stad.
Resans röda tråd var givetvis The Beatles, vilket innebar fem dagar fyllda av bandet. Vi började med en buss-tour i två timmar som med hjälp av en guide visade oss medlemmarnas barndomshem, Strawberry Field, Penny Lane, skolor, mötesplatser, Brian Epsteins gamla hem och så vidare. Givetvis avslutades guiden vid The Cavern Club, som vi besökte samtliga dagar (tror jag?) för att titta på utanför (Wall of fame, statyer osv) och några gånger kliva in och se coverband. En John Lennon-look-alike, ett par unga tjejer och fyra kvinnliga japaner som alla spelade en mängd Beatles-låtar.
Vi besökte även The Beatles Story - Beatlesmuseet. Där gick vi omkring själva med hörlurar som guidade oss. Där fick man se och höra Beatles hela historia, i stort sett. I priset ingick även en visit på en annan plats där man mestadels via tv-skärmar fick höra Cynthia och Julian Lennons berättelser. Visiten avslutades med en kort 4D-film.
Utöver detta besökte vi säkert fyra olika Beatlesbutiker (där mamma shoppade loss). Givetvis stötte man även på The Beatles vart man än gick. I affärer, i form av Eleanor Rigby-staty, A Hard Days Night-hotell och Yellow Duckmarines.
Vi åt god mat, shoppade en hel del och besökte Tate Liverpool och deras Picasso-utställning, men även för mig (som egentligen inte är särskilt tagen av mestadelen av deras musik) var The Beatles höjpunkten på resan.