Tandläkare

Idag har jag bokat in en tandläkartid. Om en månad ska jag dit. Fråga mig inte varför, men det är något så väldigt obehagligt och otäckt med att gå till tandläkaren. Det kan kännas helt ok innan, men när jag väl sätter/lägger mig i tandläkarstolen spänner jag hela kroppen och vill nästan gråta litegrann. Atmosfären, det starka ljuset och alla obehagliga redskap. Är detta vad man kallar tandläkarskräck?

"baby i was made to break your heart"

Är det något jag hittar på, eller blir inte nästan all musik lite bättre på hösten? Så fort kylan och mörkret kommer blir jag sugen på musik som jag inte har lyssnat på under hela sommaren. Nico till exempel. Som med mycket bra musik passar hon bäst en mörk kväll med tända ljus och en kopp kaffe. Man kanske läser en bok till eller kryper upp i soffan och gör ingenting.

Sedan har vi det här med promenadmusik, som ju också är bland det bästa som finns. Att lägga in ett album på mp3:n (ja, jag är nog ensam i världen om att fortfarande inte ha ipod) och bara vandra omkring i områden (obs, ej skogen. Det är tråkigt.) Och ingen kan väl tycka att sommarpromenader är bättre än höstpromenader? Jag vill kunna klä mig lite lagom varmt och gå snabbt för att på ett lagom sätt värma sig själv i den annars lite småkyliga kvällen (för kvällspromenader är nästan alltid bäst).

Ja, jag är oerhört glad över att hösten snart (nu?) är här.
Dagens låt: Suck it and see - Arctic Monkeys


Promenad i Majorna no2

Åh, vad jag älskar Majorna! Och vad jag älskar att gå på nya gator och platser jag aldrig har varit på förut. Titta på människor, hus, områden och lyssna på bra musik samtidigt. Komma hem och vara lite småsvettig av en snabb promenad och sätta sig i soffan och dricka något varmt. Eller citronvatten.


back to where it began

Jag skulle bara gå en kvällspromenad och helt plötsligt fick jag en stark känsla av att jag var tillbaka två år bakåt i tiden. Nästan exakt när jag flyttade hit.

Det började med att jag bytte låtar på min mp3, vilket resulterade i en nostalgisk tripp med låtar från ca två år tillbaka och äldre. Jag klädde mig sedan i en lagom varm tröja (min röda adidaströja) som jag insåg att jag knappt har använt på över ett år. Jag gick ut i den mörka och lite kyliga snart-höst-kvällen och bestämde mig för att gå mot kyrkogården. Väl där insåg jag att jag inte hade gått där på evigheter, och bestämde mig för at fortsätta över den för att hamna i Majorna. Mariaplan. Sannaplan. Sandarna. Gator jag aldrig har gått på och jag kände mig ny i staden igen. Av en slump gick jag förbi M.M livs, en livs jag besökt en enda gång, då jag skulle hämta ut ett paket som av någon anledning hade kommit dit. För ca två år sedan. Då tog jag spårvagnen dit, nu gick jag på en kvart.
A Camp
Arctic Monkeys
David Bowie
i öronen, evigheter sedan.

Nu har jag svårt att greppa att jag är i nuet igen, i år 2011 och att jag har bott här i två år. Jag känner mig som ny.

Lisa leker underbaraclara

Jag håller på att baka bröd (ja, på riktigt. Ska bli sjukt spännande att se resultatet om ca 20 min). Jag har sålt två kursböcker för sammanlagt 200 kr och senare ska jag träna. Jag behöver verkligen dessa dagar: dagar då man får saker gjort som man inte annars gör. Eller, tränar gör jag ju, men andra småsaker.

Det enda som egentligen stör mig nu är min postsjukdom-hosta. Rethosta som sätter igång så fort förkylningen i övrigt har gett med sig.

Dagens låt: Is it done - J Mascis

i need more time just to make things right

Jag gick och funderade på det där med höstlåtar och kände mig tvungen att tillägga att den höstigaste av alla låtar ändå är Don't go away. Dock skulle jag kalla den sena oktober-november-höstig. Med sitt inledande "a cold and frosty morning.." känns det som en ganska given höstlåt, men känslan kring hela låten är mer höstigt än den egentliga texten.




Det är rätt kul, det där med hur album, låtar eller i vissa fall ett band eller en artist så starkt kan kopplas ihop med årstider. Kanye West, till exempel. Om jag inte minns helt fel har han släppt sina senaste album under den senare delen av halvåret och av någon anledning har jag kommit in i albumen och lyssnat som mest på dem i november/december. Detta har lett till att jag kopplar ihop Kanye West med snö, vinter och jul. Det slog mig när jag såg hans (överdrivna? galna?) show på Way out west. Det kändes nästan fel att höra hans musik en relativt varm sensommarkväll.

I övrigt har jag inget liv idag, utan hänger på youtube, därav musikklippen.


sit down on your floor and listen to your records

Jag känner hösten. Trots att solen skiner ute nu och vädret låtsas vara sommar känner man de något kallare fläktarna, man ser rönnbären och hör något enstaka löv på marken. Om kvällarna får jag ett sug efter att tända ljus. Jag tar på mig mjukisbyxor och läser en bok i soffan med en kopp te i handen. Alla höstens karaktäristiska drag och/eller klyschor infinner sig plötsligt och då tänker jag på den här låten:




Låten som sedan förra året kommer vara en av mina höstlåtar. En såndär låt som får en att le och vilja gråta på samma gång. Precis som hösten.


these days

Jag älskar de här dagarna, då man är okej med att inte ha tränat på evigheter. Då man inte känner något behov av att handla trots att kylen är tom. Då man inte blir stressad inför kommande kurs. Då man är helt ok med att lägenheten är ostädad och nöjer sig gott med att sitta inne mestadelen av dagen och titta på en serie man redan har sett tusen gånger och lyssna på musik man älskar.

De här dagarna är få för mig, men när de väl kommer är de rätt fantastiska. Imorgon tar jag tag i mitt liv igen.

sickness

Jag är förkyld och försöker trösta mig själv med godsaker, men det smakar liksom inte gott.
Snälla låt mig vara bättre imorgon, det är inget roligt att inte kunna andas normalt.

GO TELL FIRE!

Nu tjatar jag, men jag kan inte riktigt släppa den magiska upplevelsen av att se WU LYF. Nu finns det klipp från Trädgår'n på youtube! För det bästa; börja kolla på 3.10 och framåt av klippet. Introt till Dirt är ganska oslagbart och Ellery Roberts är rätt fantastisk!




Ikväll blir det något helt annat: Eldkvarn.


wayoutwest2011

Jag skulle kunna skriva om Way out west i flera timmar, men jag väljer att sammanfatta det på följande sätt:

ÅRETS
Bästa: WU LYF, som förutspått. Trots flertalet (överraskande) bra spelningar slår WU LYF dem alla. Spelningen på Trädgår'n var intim, lagom lång och sammanfattade bilden av WU LYF bra: lite galet, lite upproriskt, lite nonchalant och framför allt väldigt ungdomligt.
Sämsta: I ärlighetens namn har jag inget givet svar i år, men det skulle i så fall vara någon av de mer lågmälda spelningarna, kanske Fleet Foxes eller Jamie Woon (trots att det tar emot att säga det).
Synd-att-jag-missade: Att Kanye West gästade Prince på scenen. Det är stort. Samtidigt rör det mig inte jättemycket med tanke på att jag var på årets spelning just då (WU LYF).
Coolaste: Jenny Wilson, tätt följt av Janelle Monae och Robyn. Jag skulle gifta mig med någon av dem på direkten om jag fick chansen!
Besvikelse: MF Doom. Inte för att det var värdelöst, men för att jag hade skapat mig en bild av en lite coolare, mörkare och mer dynamisk spelning.
Överraskning: Jenny Wilson. En spelning jag inte hade planerat att gå på, men som visade sig vara rätt fantastisk. Hur har jag lyckats missa Jenny Wilsons fantastiska scenspråk och klädval?
Konstigaste: iamiwhoami. En vit kroppsstrumpa, slingrande danser, toalettpapper i mängder och bildskärmar med filmande av publik och sångerska ur konstiga vinklar.
Mäktigaste: Pulp. Tonårsidoler. Jarvis Cocker, på riktigt. Det var svårt att förstå, och helt ljuvligt att få uppleva.
Snyggaste: Wiz Khalifa. Charmig kille!

I det stora hela en mycket lyckad festival, och med övervägande lyckade spelningar.

world unite! lucifer youth foundation





I brist på bilder/videos från spelningen på Trädgår'n.
Årets bästa.


Det är helt ok ändå

I vanlig ordning innebär augusti vemod för mig. Syrsorna är det allra värsta, ljudet får det att isa till i mig av vemod. Hur detta kommer sig vet jag egentligen inte, men så har det varit i hela mitt liv. Jag har dock blivit ganska duktig på att skingra vemodet genom att sysselsätta mig med så mycket som möjligt. Nu är jag tillbaka i Göteborg och detta ska/vill jag göra den närmaste tiden:
- Städa hela lägenheten (inkl. tvätta fönster)
- Fotboll och öl på Kings Head
- Way out west i helgen
- Äta våfflor och brunch när solen tittar fram
- Beställa kurslitteratur och förbereda mig inför höstterminen i skolan
- Ännu mer Kings Head
- Välkomna Caroline och Linn till Göteborg
- Se Mohammed Ali
osv.

Det ska bli bra, och snart är allt i sin ordning igen.

P.S MF Doom och The Tallest Man on Earth kommer till Way out west! NU börjar det likna något! D.S

caliroots

Idag beställde jag ett par sneakers. Jag tror det var ca sex år sedan jag köpte mig ett par, men nu är det på tiden igen! Visserligen älskar jag mina gamla Adidas original handbollsskor, men nu ska de få sällskap av ett par adidasspringskor. Om storleken sitter bra, det vill säga.