Istället för ljud..

Jag såg Lars von Triers Melancholia igår. Det är när jag ser sådana filmer jag inser hur mycket jag går miste om när jag aldrig känner för att titta på film. När jag väl tar mig den tiden lyckas jag i alla fall för det mesta pricka rätt. Oj, så bra den är! Och OJ så bra Kirsten Dunst är (helt klart lite kär i henne, men det har jag ju varit sedan tidigare också visserligen).

Dagens låt: There will be tears - Frank Ocean

Jag avvaktade länge med att ta mig an ett av, vad jag antar vara, årets (med all rätt) mest omtalade album: Jay-Z & Kanye West - Watch the Throne. Dels för att jag var osäker på den, förmodligen, ekonomiska baktanken och dels för att jag var något mätt på Kanye West sedan förra årets sönderhyllade album. Jag var därför något skeptisk de första lyssningarna, men nu kapitulerar jag. Musiken i sig är bra, men allra intressantast är samarbetet och hur musiken är uppbyggd utifrån två giganters relativt olika rapstilar.

Jag har alltid, och kommer alltid, att föredra Jay-Z framför Kanye West. För mig representerar Jay-Z, trots stora framgångar som skulle ha kunnat leda till hans fördärv, genuin hiphop -och rapmusik. Hans rapteknik är stark, kontrollerad, flytande och lagom kaxig. Kanye West har misslyckat med precis det Jay-Z har lyckats med: att kontrollera sig själv i den offentliga sfären där han har hyllats av i stort sett samtliga kritiker. Hans ego har emellanåt varit osmakligt och hans senaste autotune-pop-rap-album (för hiphop kan väl knappt kalla det längre?) går inte ens att mäta sig med de tre första fantastiska albumen. Han har gått vidare till en helt egen genre, vilket jag visserligen beundrar, men har i farten, i min mening, tappat känslan för hiphop och beat.

Watch the throne är mer Kanye West än Jay-Z, det hörs tydligt. Men han briljerar, och han visar ännu en gång att han kan sin sak, och Jay-Z är med på noterna och förgyller helt klart albumet och tar det till en, återigen för mig, högre nivå än vad det hade hamnat på annars. Det är ett bra samspel, och resultatet är över förväntan. Givetvis är samarbeten med exempelvis Bon Ivers Justin Vernon och Odd Future Wolf Gang Kill The Alls Frank Ocean mitt i prick och helt rätt i tiden.

Det är inget snack om saken: Watch the throne är en form av milstolpe inom dagens rap/hiphop. Inte för att musiken i sig är de allra bästa rapspåren någon av dessa två artister har skapat, utan för att de har gjort det, och gjort det tillsammans. De är två av de allra största och mäktigaste inom musik just nu och tillsammans har de onekligen skapat ett av de större albumen inom musik de senaste åren. Så är det bara.

Så jäkla snygga!

Ikväll är det dags! The Vaccines på Debaser i Stockholm! Debutalbumet What did you expect from The Vaccines? blev ett av vårens främsta soundtracks för mig. Det påminner mig om Knarrholmen, jeansjackor, sneakers, Slottsskogen och en rad nya bekantskaper. En av årets absolut bästa låtar heter Wetsuit:

Lite inspiration framåt kvällskvisten. Bild ett gäller framförallt frisyren (hennes hår ser lite ut som mitt också, så det skulle nog funka på mig). Bild två är kombinationen uppvikta byxor, snygga strumpor och lågskor. Bild tre är förhoppningsvis de New Balance jag (äntligen) ska köpa.