Istället för ljud..

Om man ändå hade fått varit med om Maine Road 1996. Round are way (plus Up in the sky). Liam på topp, stilmässigt, hårmässigt, sångmässigt och attitydmässigt.

klockan är inte ens tio och solen skiner och värmen är på gång. igår klockan halv åtta var det fortfarande inte riktigt mörkt. NU ÄR DET VÅR. yessss.

Det finns inte mycket som slår noggranna utvalda Oasis-låtar och lite allsång till dessa. Så är det fortfarande, och kommer alltid att vara. Ungdomens hjältar är det viktigaste som finns.

Idag startade den nya kursen i skolan: museets utåtriktade verksamhet. Jag var trött, men kursen låter väldigt kul. Känns även fantastiskt att få träffa föreläsarna från konstvetenskapen igen, de arbetar trots allt precis som jag skulle vilja göra i framtiden. Nu hoppas jag bara på att mina kursböcker anländer snart, så jag inte halkar efter för mycket (igen...)

Dagens låt: Stumfilm - bob hund

En tygversion av mina nuvarande, ack så älskade, skor. Vill ha!

Imorgon 10.25 beger jag mig mot Norrköping. Det här är nästan rekord, jag har inte varit där på säkert sex veckor. Jag ser fram enorm mycket att åka hem, men har ändå klarat mig fint här i Göteborg. Älskar't!

Idag köpte jag min efterlängtade jeansjacka. Efter att ha stått inne på Beyond Retro i säkert en halvtimme och provat fem olika jeansjackor (varav jag provade två av dem tre extra gånger) bestämde jag mig för en lagom tvättad Levis-jacka som är lagom oversize utan att se alldeles för stor ut. 400 spänn, så värt det! Jag tänker mig svarta byxor alternativt svarta jeans, långa halsband, små ringar i öronen, solgalsögon och svarta brogueskor alternativt mellanhöga, svarta, tygskor. Så kommer jag att se ut i vår!

Dagens låt: Yonkers - Tyler, the Creator

Saker jag tycker om och tänker på idag:

- Jeansjackor. Jag älskar dem, såväl på män som på kvinnor. Jag ska definitivt köpa mig en, om jag hittar en i perfekt jeansfärg och perfekt längd (inte för stor och absoluuuut inte för kort á la Gina Tricot).

- Odd Future Wolf Gang Kill Them All, på grund av namnet. På grund av tanken om ett band som ett kollektiv. På grund av framför allt Tyler the Creator, som är så jäkla cool.




- Min gamla blanka korall-brun-och-vitfärgade adidashoodie, som jag har återförälskat mig i totalt.

- Love Doesn't Last av Broder Daniel, bara för att jag tror på vartenda ord som sjungs i den och för att den sjungs utan att låta för deppig.

- Martin Elisson, för att han går till Jazzhuset trots sina 31 år. För att han är kvar i Göteborg och för att han är frontpersonen i ett av Sveriges bästa band (Alltså Bad Cash Quartet, inte Hästpojken).

- Stigbergstorget. Skriver om det i min hemtenta och kärleken för platsen växer sig allt starkare. Iklädd en jeansjacka och snygga solglasögon (samt övriga kläder förstås) ska jag i vår befinna mig på Bengans mini-uteservering och lyssna på spårvagnar och människor.

- Friskis och Svettis som har lyckats med det nästan omöjliga uppdraget att få mig att tycka om träning.

- Våren, mest på grund av att jag alltid lyckas glömma bort hur underbar den är tills den väl är tillbaka. Den är fantastisk, den gör folk better looking, den gör folk gladare och den bjuder på sol och värme i lagom mängd.

Flickan som lekte med elden, vilken överskattad skit.

Jag längtar till Norrköping, efter lite sol igen, längtar efter en frisk hals och normal röst igen. Plus: fredag, för då är hemtentan inlämnad och imorgon, för då ska jag äntligen tvätta och handla (vilket i sig inte är kul, men rena kläder och mat i kylen ser jag fram emot).

Äventyr, mörkblå naglar, Skins, kedjor, Underworld, Corona, dans, snedlugg, Knarrholmen, filmvisning och en massa roliga uttryck. Det är/kommer bli min dag/kväll.

Mitt liv är spretigt nu. Jag har ingen koll på min hemtenta, jag har ingen som helst koll på vad jag kommer att göra i höst och min eftermiddag har jag spenderat på  Stigbergstorget och undrat vad fan jag gör där? Det är en helt underbar plats, men att skriva en hemtenta om platsen är en mardröm. Ändå har jag valt den platsen. Borde jag byta? Eller ska jag chansa? Skriva en hemtenta på lösa grunder? Jag vill åka in till stan istället = konstigt. Jag brukar trivas här hemma om kvällarna, men nu spritter det i benen och jag skulle göra vad som helst för att befinna mig bland folk.

Jag är en dålig student.
Som vill hänga i stan och dricka starkt kaffe.

Insikt: Försent för Edelweiss kan ju vara det bästa albumet Håkan Hellström har gjort. Det har gått ett par år, men fortfarande växer det för varje gång jag lyssnar på det. Försent för Edelweiss, Tro och tvivel, Zigenarliv dreamin', Långa vägar och Sång i buss på villovägar 2007 är alla helt geniala. Äckligt bra och väldigt vårigt.

Imorse klev jag av bussen samtidigt som en kvinna runt 50-60 år. Precis när vi båda ska gå av tar hon tag i min axel och säger: "Jag måste bara säga att du har väldigt vackra ben". Jag tackar och hon går därifrån. Jag skrattar för mig själv resten av vägen till skolan, men tänker samtidigt att det var fint sagt av henne. Och lite läskigt.

Om fyra timmar ska jag bege mig mot Järntorget och om ca sju timmar kommer jag att befinna mig på Kings Head. Jag är löjligt glad över det.

heaven is whenever, we can get together
sit down on your floor, and listen to your records

Den här veckan har jag tänkt på Göteborg, troligtvis eftersom vi läser om staden i skolan. Jag har upptäckt att min relation till Göteborg har varit vilsen, men samtidigt väldigt hemma.
Nu, efter ett och ett halvt år i staden, har jag hittat mitt Göteborg.

Jag har börjat se Göteborg framför mig i Håkan Hellströms texter (tidigare har jag tolkat det mesta i relation till Norrköping). Den dåliga gatan, att ramla in på ett diskotek, att sitta i en taxi och vilja skrika "mister visa mig den maximala hastigheten vart du vill så fort du kan", allén som inte alltid är så dålig ändå, regnet: gbg-regnet, att mötas på någon spårvagn någonstans. Det är Göteborg nu.

Och så Martin Elisson, som satt på Kings Head häromdagen. Bad Cash Quartet och att vara 22 år och sjunga till dig. Där satt han, och plötsligt slog det mig att jag är en del av det här och den här staden nu. Min tid är nu och i helgen planerar jag att ta mig över den enorma kyrkogården och gå omkring i Majorna (mina drömmars hem). Av okänd anledning känner jag mig väldigt tillfreds där.

Idag hyllar vi Notorious B.I.G eller Biggie eller Biggie Smalls och sörjer vi den tragiska bortgången den nionde mars 1997.
Big Poppa är ett givet val, men eftersom jag inte tycker om videon får det bli en stillbild. Men lyssna bara, så bra.

Okej, lite kyligt och blåsigt är det, men: sol, en kopp väldigt gott kaffe, en lagom stor (läs: mindre än vanligt) semla, öppen jacka och solglasögon. Finns det något bättre efter en hel dag i skolan?

Imorgon är det gruppromenad på schemat, den här gången ska vi gå längsmed evenemangsstråket (Svenska Mässan, Världskulturmuseet, Skandinavium, Korsvägen etc.), Haga, Järntorget och de allra bästa gatorna i världen: Långgatorna. Kursen blir bara mer och mer underbar och att läsa om staden, dess gentrifieringsprocesser och förorter är så intressant att jag blir helt överväldigad.

Shit, det där jympapasset hade tagit kål på mig för bara några månader sedan. Nu är jag ON FIRE och det känns, märks och framför allt syns. Den här veckan tänkte jag förbättra följande dock:

1, Plugga. Jag ligger snart i takt igen, vilket är målet för veckan.
2, Äta. Jag vet inte vad som hat hänt, men matsuget är så gott som borta. Jag äter endast för att jag måste, vilket har resulterat i för få och små "måltider" (eh, typ frukt och skorpor). Mer mat!
3, Inte handla. Jag ska inte köpa grejer jag ändå inte använder/äter upp/egentligen inte vill ha.

Sedan ska jag försöka använda mig av mina magiska krafter och fixa fram lite mer sol, så man kan spendera sin lediga tid på uteserveringar med en kaffe i handen och solglasögon på. YES!

tough alliance, vad är det jag hört om koka kola-vener
ta det lugnt pojkar, ni är bara halvvägs ned.

Plus ungefär såhär:
i'm twenty two and singing to you
there's nothing true, when i'm with you
so what will make tomorrow alright

lift me up and let me drift away
don't follow

Fredagar är det bästa jag vet. Inget slår den här känslan!

Äntligen ligger jag någorlunda i takt textmässigt. Hemtentan är inlämnad och den nya kursen innehåller promenader, diskussioner och en essä. det känns bra, men mest av allt längtar jag till nästa kurs. Då får jag äntligen läsa mer om museets verksamhet.

Igår och idag har jag upptäckt att:
1, Kontiki är ett himla mysigt ställe
2, Yaki-Da är ett enormt ställe
3, The Decemberists är inte så tråkigt/dåligt som jag trodde
4, Våren är nästan försvunnen. i alla fall solen
5, JJ KOMMER TILL KNARRHOLMENS FESTIVAL!

Nu ska jag titta på matprogram.

Imorgon är en annan dag. Jag har aldrig tänkt så, men ska börja med det nu.
Med andra ord: ingen mer textläsning ikväll. Ingen ångest. SKÖNT!

Okej, tredje videon till samma låt. what is up?
Känns väldigt Wavves. Gillar kronan.

Jag satt och läste en skoltext och fick syn på stadsdelsnamnet Dalston. Tiotusen tankar hann cirkulera i huvudet.
Dalston.
Don't go back to Dalston.

Fjorton år, galen i allt som hade med Storbritannien att göra. Prenumerera på NME. Det var en så väldigt intensiv tid, men hjärtat börjar alltid slå lite extra hårt när jag tänker tillbaka på det. På sätt och vis levde jag i min egen värld, och på alla sätt och vis i en helt annan värld än vad jag gör nu. Razorlight var det bästa som fanns och Johnny Borrell var det snyggaste som fanns. Up all night var det bästa som gjorts. Vilket det absolut inte är, men att lyssna på skivan idag ger mig ändå gåshud. Visserligen har det att göra med minnen, men jag tror ändå att albumet är riktigt bra än idag. De två kommande albumen skulle vara totala floppar för mig, men UP ALL NIGHT är ett album värt att lyssna på.

Allt började med en dokumentär och ett väldigt kort klipp av Razorlight och låten Stumble and fall. Jag letade som en idiot efter bandet och låten, tills jag insåg att de inte hade släppt en skiva än. Helt nya. Det dröjde någon månad innan albumet släpptes. Ett litet tag senare åkte jag till England och då slog allt till: Razormania.
"It shoots through your veins, it tears all your nerves a-a-a-apart."

Saknar't.