mwl
Snart är det november, herregud! Året är ju snart slut och det innebär ju en kul grej: att sammanfatta och lista musikåret. Har knappt hunnit tänka på hur min topplista kommer att se ut, men här är kandidaterna i år (hittills och ej ännu i någon specifik ordning):
Glasvegas - Later... When the tv turns to static
Earl Sweatshirt - Doris
Savages - Silence yourself
Jay-Z - Magna carta... holy grail
Drake - Nothing was the same
Wavves - Afraid of heights
Arctic Monkeys - AM
Babyshambles - Sequel to the prequel
Vampire Weekend - Modern vampires of the city
The Vaccines - Melody calling (EP)
Sulk - Graceless
Smith Westerns - Soft will
The National - Trouble will find me
Mattias Alkbergs Begravning - s/t
Yeah Yeah Yeahs - Mosquito
Daft Punk - Random access memories
Suede - Bloodsports
Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig
Christopher Owens - Lysandre
Ducktails - The flower lane
A$ap Rocky - Long.live.a$ap
Justin Timberlake - The 20/20 experience
Hästpojken - En magisk tanke
Solange - True (EP)
The Embassy - Sweet sensation
Burial - Truant/Rough sleeper (EP)
Alla dessa har av mig fått minst betyg 7.0 (av 10.0), men fler kommer säkert att tillkomma. Bra musikår!
RIP
Det är konstigt hur någon som man aldrig har känt kan röra upp så mycket känslor. Lou Reed har dött. 71 år gammal. Det känns oväntat tungt i kroppen att läsa det, och extra läskigt/lustigt att jag har funderat mycket på döden (generellt) idag. Jag är så oerhört tacksam att jag fick vara med och se honom en jävligt varm junidag för sju år sedan. Han var så jäkla kass, men det spelade inte så stor roll just då, och ännu mindre nu.
Lou Reed är nog den ikonen från ett 60- och 70-talsband som har påverkat mig musikmässigt allra mest. Mer än David Bowie, mer än Lennon och McCartney, mer än någon av de självklara. Lou Reed har varit så JÄVLA kass och så J Ä V L A bra. Det är något så intressant med hans musikaliska personlighet som få andra ens är i närheten av. Rock'n'roll personifierat.
Velvet Underground har gjort ett av världens bästa album och solo platsar Transformer på topp 50. Jag älskar vänskapen med Andy Warhol och den ständiga närheten till estetiska uttryck bortom rock'n'roll. Jag älskar på något sätt hur långt ifrån perfekt han var musikaliskt, och hur det både var hans uppgång och "fall" (rent musikmässigt). Och jag älskar såklart överskridandet av könsroller.
Tack för den enorma inspirationen
Hej.
fem st
1, Yollibox = världens godaste glass typ (gillar ju inte glass så mycket, men denna yoghurtglass är perfekt)
2, Morrissey kommer till Akademibokhandlen här i Göteborg på torsdag och signerar sin bok (???!!!)
3, Holy Grail är typ årets låt
4, Jag är i stort behov av ett par Reebokskor. Har inte haft några sen jag var ca 12 år, men nu är det dags
5, Jag förstår fortfarande inte Veronica Maggio? Ska jag ens bemöda mig att lyssna på senaste albumet?
...
man blir trött på ditt jävla gnäll
dom viskar i mitt öra "ser du framtiden?"
Jag känner mig inte helt kry. Utsjasad, liksom trött i kropp och själ, men framförallt i axlarna. Plugget börjar lugna ned sig, men hösten gör mig stressad. Jag älskar höst - färgerna, lugnet och kylan - men hösten innebär också att något (året) snart ska ta slut, att man borde ha kommit någonstans i livet och att mörkret/regnet tränger sig på vare sig man vill eller inte. (Inatt drömde jag att jag firade jul och nyår med en blandning av familjemedlemmar och nya och gamla vänner. Folk lagade vegetarisk mat till mig och alla var glada = bra dröm). Jag är rädd för att livet ska gå snabbare än min utveckling som människa och att jag därför ska behöva slänga mig ut i något jag inte all vill/kan/är redo för. Senare i år måste jag verkligen lista lite grejer jag har fått gjort i år.
Idag stannar jag hemma från skolan för andra dagen i rad, men ibland måste det få vara så. Jag har lovat mig själv att 1, skriva på grupparbetet 2, skriva på hemtentan 3, träna inför redovisningen 4, gå en promenad och 5, lyssna massa på musik. I lugn takt. Och med mångapauser där jag sträcker på halsen och axlarna samt kelar med Salem.