sunday
Jag kan inte sluta tjata om det; hösten som så snabbt svepte in i landet. Över en dag blev luften bitig och kylig, löven började samlas något på marken, kängorna drogs fram i samtliga affärer och musiken (Cornerstone) kändes helt plötsligt väldigt höstig. Det är inte ens september än, men detta väder kan gärna få fortsätta såhär. Sommaren är över, och som vanligt längtar jag mot mörkare tider.
Välkommen, höst!
Jag har två dagar kvar på jobbet nu. Det känns bra, och framför allt befriande. Men, alltid dessa men, som vanligt infinner sig någon mild sort av ångest vid tillfällen då saker ska ändras eller avslutas. Alltid. Med tanke på hur rädd jag är för ovetande och för framtiden, känns det lite jobbigt att sluta på det trygga jobbet, med trygga arbetstider. Mest är det dock skönt.
Annars måste jag börja packa snart, lyssnar på Dirty Projectors (mest för att inte lyssna sönder Humbug på en vecka), har börjat läsa på en bok av Joanne Harris: En doft av apelsin.
Jag älskar ordet "höst" och allt vad det innebär. Även "autumn" är ett trevligt ord. Men kom ihåg att denna höst blir din första utanför Norrköping, du kommer inte märka av hösten lika mkt som när du brukade promenera längs Södra promenaden och gula löv föll från lindarna omkring dig. Lite vemodigt, väl?
LITE? Jag har ångest och det är mycket vemodigt. Men kul också, givetvis..