Istället för ljud..

Om mindre än en månad ska jag ta klivet in i en helt ny, främmande, värld.
Precis som när man började högstadiet.
Eller gymnasiet,
eller tog studenten från skolan.
Att börja på högstadiet var ingen större skillnad än mellanstadiet. Nästan samma skola och i stort sett samma vänner. Efter det kom gymnasiet och förändrade nästan hela mitt liv på alla möjliga sätt. Dagen efter studenten hamnade jag i en svacka och nöjde mig med världens värsta jobb och en stor mängd tristess. Efter det kom Telia och räddade mig (nu har jag dock börjat tröttna även på detta jobb, men jag ska inte klaga!) och snart är det alltså äntligen dags att börja göra något på riktigt igen! Studera, lära in saker som känns relevanta för mig och min framtid. Bosätta mig i en stad jag alltid har tyckt om och kunna känna mig som Håkan Hellström och Broder Daniel. Jag är så jäkla nöjd,
och likväl livrädd.
En jobbig känsla, men samtidigt väldigt härlig. Jag älskar början på nya saker, samtidigt som jag varje gång stressar ihjäl mig och har ångest om kvällarna. Det kommer ju att bli bra!
Jag ska fokusera på det fina.
Fokusera.

Redan nästa vecka får jag min första chans att på riktigt bekanta mig med staden Göteborg. Vandra runt i Slottskogen, avenyn, eventuellt en titt förbi Liseberg. Nordstan, Majorna, Haga, ni ser, lite kan jag redan nu.