vi kanske ses, det finns en chans, på nån spårvagn nånstans.

Nästsista dagen på jobbet, sista veckan i hemstaden på ett tag.
Det är exhalterat, nervöst, en massa glädje, ångest, vemod och en väldig befrielse från ett ack så förvirrat år.
Jag slutar för dagen om 45 min, ska då köpa kalender och lite nya skolgrejer, spana in fina grejer och nyheter och sedan bege mig hemåt och andas ordentligt.
a.n.d.a.s. Såja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback