Istället för ljud..

"Älskad, saknad" var väl inte direkt mitt bästa bokval. Den var egentligen varken berörande, sorglig, charmig, rolig eller fångande. En, för lång, berättelse om Nikki Eaton, vars mor blir mördad i sitt hem. Trots det är jag fortfarande lika imponerad av Joyce Carol Oates' målande beskrivningar och hennes (relativt ovanliga) förmåga att få karaktärer att kännas så äkta. Jag kom på mig själv många gånger med att sitta och verkligen irritera mig på vissa personer i boken, och nickande hålla med andra. Oates ger oss inte bara en bild av personerna, utan lyckas gå steget längre och får oss att känna oss som en av dem, här och nu.

Ännu är jag mycket imponerad av Oates, och ger henne därför en till chans. Nästa bok av henne blir nog "Djur". (Men först ska jag läsa sju andra böcker, lånade av mamma.)