Istället för ljud..

Jo, Kungens Rosor var det ja. Jag uppskattar Moa Martinsson och hennes effektfulla och fantastiska sätt att skildra dåtidens arbetarklass på. Jag tyckte om Mor gifter sig, men nu när jag kort därpå läser Kungens rosor känns det inte lika spännande längre. Samma skildring, fast en något äldre Mia och en, för henne, ny värld. Det blev segt emellanåt, men jag tror att det som höll fast mig vid boken var min bestämda åsikt om Moa Martinssons givna talang.
Helt enkelt inte en bok som föll mig i smaken, eller som bara blev för lik Mor gifter sig, som jag hyfsat nyligen läste. Det kanske hade räckt med en av böckerna.
Nåväl, lite allmänbildning fick jag mig i alla fall.
Men läs hellre Mor gifter sig, tycker jag.

Var tvungen att lägga upp en bild på Martinsson, som på denna bild är ganska lik min mormor. Påminner om henne i alla fall.