Istället för ljud..

Igår återupplivade jag gamla, härliga, minnen från min barndom, genom att titta på VHS-filmer. Min lilla ponny-filmer och Lilla sjöjungfrun-avsnitt är helt klart de filmer som har satt störst spår från de tidiga åren. Jag ville se ut så, vara så, klä mig så. Som ponnysarna alltså. När jag blev lite äldre var Lejonkungen det bästa jag visste. Disney var (och är) väldigt underbart, jag föredrar det framför det mesta annat i barnfilmsväg!

Nu lyssnar jag på Marit Bergman, det återupplivar också minnen. Kalasturnéer, diadem, randiga tröjor och popluggar. Jag ville nog vara lite tuffare än Marit Bergman-fans egentligen. Jag hade ju svarta naglar och trasiga jeans! Men jag var aldrig tuffare, och albumet "Baby dry your eye" som jag spelade ständigt är fortfarande fantastiskt.
Jag tänkte givetvis inte på det då, men jag tror jag skulle kunna känna igen mig i det mesta hon sjunger. Det förstod jag inte då. Jag romantiserade allt. Nu gör jag tvärtom.

i've been obnoxius, i've been such a prude
i've been too young and now i'm too old.