du är trött på musiker och jag är trött på utsikter
Jag såg Slumdog Millionaire idag, ungefär tio år efter alla vettiga filmmänniskor. Tyckte visserligen inte att den var i Oscars-Milk-klass, men likväl en bra och sevärd film. Framför allt är manuset intressant. Jag är inget bra på att skriva om filmer, men se den om ni har lyckats missa den. Eller om ni gillar Anwar.
Efter filmen gick jag och Johan vilse i ett villaområde, och nu sitter jag här, ovanligt pigg för denna tid på dygnet och med (återigen) Markus Krunegård i bakgrunden.
Ingenting är vettigt 03.30, visst.
Och jättebra, men resten av skivan ska jag försöka att inte uttala mig om riktigt än... trots allt avskydde jag Markusevangeliet i början, så hoppet finns kvar för Prinsen av peking (och Lev som en gris dö som en hund). Hoppet lever vidare ett tag till.
Jag är belåten.