she breaks my heart i sing my song
Jag vet inte va djag hade förväntat mig, jag vet bara att Broder Daniel Forever-dokumentären inte levde upp till det. Bilden av Broder Daniel som band är, tack och lov, oförändrad, men det kanske handlar om att man faktiskt inte borde göra dokumentärer om allt och alla. Man kanske borde låta fenomenet Broder Daniel vara ostört, låta det förbli som det alltid har varit, och aldrig ta upp det till ytan.
Gräv inte i det, rota inte i det och om ni så måste: låt mig inte veta.
De har förändrat allt och lite till för väldigt många, och kanske även för sig själva.
Som tur är lät dokumentären mycket vara osagt, och som tur är fokuserades det mycket på bild och musik, vilket uppskattas. För vem vill egentligen veta hela berättelsen bakom de (ö)kända stjärnorna vid ögonen, Henrik Berggrens texter och vem vill egentligen analysera över hur, när och varför de slog igenom?
Låt musiken tala.
Happy people never fantasize
Upside down and inside out
The middleclass
Go my own way
You bury me
Dream my days away
When we were winning
What clowns are we
Whirlwind
no time for us.
