the best there is
Jag återupptar min David Lynch-hysteri från 2008. Jag påminns om hur relativt ovanligt det är att jag upplever en sådan enorm kärlek för en regissör/ manusförfattare, skådespelare och filmer/serier. Sist jag upplevde något sådant för en film var nog första gången jag såg Almost Famous. Filmen lade alla pusselbitar på plats och formade till viss del min musiksmak. David Lynch har inte format något. Han har snarare slitit isär allt. Nej, vänt allt upp och ner. Visat något man aldrig har sett förut, och aldrig kommer att se igen. Han måste vara en mycket annorlunda man med en lustig syn på människor och samhälle, men med ett skarpt sinne för film.
Bäst är fortfarande Twin Peaks. och snyggast. och absolut hemskast.
Kommentarer
Trackback