en paradgata full av smaklöshet - Jens Lekman
Way out West 2010 - en av de bättre festivalerna hittills.
Bäst: Pavement - något odefinierbart över det bandet fascinerar mig extremt mycket. Likaså live. Allt bara klickar. Här bör även The National, M.I.A, Jens Lekman, Girls och Håkan Hellström nämnas.
Sämst: Klubbspelningar. Jag hatar dem och jag hatar att alla bra band spelar på dem. Bättre system till nästa år tack. Hur vet jag inte, men det finns ingen värre känsla än att missa årets band.
Häftigast: M.I.A. Bra spelning, bra låtlista, häftiga effekter men HON i sig är så äckligt häftig och egen att allt annat känns mediokert i jämförelse.
Största besvikelsen: Att jag missade Surfer Blood. Det kommer ta sin tid att släppa det. BÄST I ÅR HALLÅ!
Mest underhållande: Iggy Pop, både på gott och ont. Visst är han en entertainer, en rockstjärna, ett geni, men att folk står och småler åt en 65-åring i bar överkropp som vrider sig på scen känns lite olustigt.
Finast: (till vakterna) "Vet ni vem Per Bjurman är? Om ni ser honom försöka kravla över staketer så hjälp honom upp, för guds skull!" - Håkan Hellström tackar recensenten som övertygade Sverige om Håkans storhet.
Mest gripande: The National. Genuint, mörkt och nära. Allt Iggy Pop inte var.
