När jag bläddrade bland tevekanalerna igår dök "She's lost control" helt oväntat upp på svt1. Det visade sig att det pågick en dokumentär om Joy Division, eller man kanske ska säga om Ian Curtis. Först en fenomenal bok (Touching from a distance), sedan en okej film och nu en halvbra dokumentär som handlar om ungefär samma saker som boken och filmen tar upp. Det blir lite kaka på kaka, men det hindrar mig inte från att maniskt titta på dokumentären och fascineras. Fascineras av vem Ian Curtis var fascineras av hur genial Ian Curtis var fascineras av det faktum att många band har försökt följa upp Joy Divisions sound, men att ingen ens har kommit i närheten av att låta som dem, kännas som dem eller vara lika bra som dem.
someone take these dreams away that point me to another day a duel of personalities that stretch all true realities
0