here he comes, he's all dressed in black. beat up shoes and a big straw hat
Men man kanske inte ska jämföra...
when we walked the streets of norrköping
Nu ska jag snart promenera till biblioteket och lämna tillbaka en bok, och efter det ta ytterligare en lite sväng i stan/ljura/söder/nånstans.
tisdag
Jag vill åka utomlands snart. Har kommit fram till att USA är lite för dyrt för en kortresa, men att London lockar såhär års. London var ändå min första storstadsupplevelse och bland det roligare jag har varit med om i resväg. Är dock lite sugen på Paris också, eller Berlin, men jag är hemskt dålig på Berlin.
industrial symphony no 1
wanna be startin' something
Saker jag måste, men inte vill, göra tills tisdag:
- Hämta ut en bok på biblioteket i Högsbo
- Redovisa om Coco Chanel (skriva om det är dock roligt)
- Tvätta
- Skriva på hemtentan, så jag känner att något blir gjort
Saker jag vill, men inte måste, göra tills tisdag:
- Ha en lugn helg
- Hinna titta klar på Top Chef säsong 6
- Gå på bio
- Köpa en kyckling (inte en riktigt, utan en såndär fluffig liten påskgrej att ha i fönstret)
Det får bli en kombination av måste och vill. Idag ska jag dock mest uträtta saker från Vill-listan.
Dagens låt: Liberian Girl - Michael Jackson
(Jag såg This is it igår: fin dokumentärfilm, om än något långsam.)
it's like you're always stuck in second gear
Jag hatar det sista avsnittet av Vänner (och alla andra serier med för den delen). Allt slutar lyckligt och ändå känner jag mig helt tom efteråt. Jag hatar vilken makt serieskaparna har på mig. Jag ska lugna ner mig, se något äldre Vänner-avsnitt, "det är inte på riktigt, det är inte på riktigt" och framför allt ska jag aldrig mer se det igen. Förstår inte varför jag ens utsatte mig för det idag, när jag vet hur jobbigt det sista avsnittet är. Och jag vet inte ens varför det är så jobbigt, egentligen - det är nästan mest skrämmande.
i hope i think i know
men vad gör det, jag har ju en kaffebryggare nu.
don't look back cause you know what you might see
Den är rätt nära, fin och lugn.
mitt indiehjärta slår och slår och slår
Jag går och lägger mig med ett löfte att lyssna igenom alla Kents skivor imorgon, och med en undran om tjock snedlugg, uppkavlade jeans, svarta converse-skor och randig tröja kanske fungerar ändå?
Nej, det gör det inte. Men Kent fungerar fortfarande, trots illa valda spellistor.
Kvällens bästa1: Mannen i den vita hatten (16 år senare). Jag kan inte tjata nog om låtens storhet.
Kvällens bästa2: LSD, någon? Den gör sig väldigt, väldigt bra live.
Kvällens sämsta: i stort sett hela mittpartiet (med sin början i Romeo återvänder ensam)
Kvällens sämsta2: valet av OWC och Kevlarsjäl, när det finns så väldigt många bättre av de äldre Kent-låtarna.
Kvällens mest tröttsamma: Idioter. Bra låt, men inte rolig live.
Kvällens va: en låt från Friends-reklamen? Jag har varken hört den eller hört talas om den.
Hemlig Lycka
Hemlig Lycka innehåller en mängd korta berättelser, där den längsta är runt tjugo sidor, men där medelllängden ligger runt fem sidor. Jag älskar korta berättelser och jag älskar hur Lispector skriver dem så dynamiskt och varierat. Ett fåtal berättelser skulle jag kunna hoppa över, men de flesta är gripande och ärliga. Språket är direkt och handlingara oförutsägbara, originella och ibland även vardagliga. Clarice Lispector står för mycket jag tycker om inom litteratur och är en ny favorit i bokhyllan.
Jag behöver mer Clarice Lispector, och får därför bege mig till biblioteket snarast.
Nu har solen krypit fram. Det är jag lycklig över (men kommer ångra att jag sade de starkt i sommar när den är till besvär och jag febrilt söker mig till skuggan..)
det här med festivaler
Kom igen nu.
igen igen igen
Bra:
Kent på söndag, besök i helgen, restaurang imorgon, nystädat, nytvättat, nydiskat, Kent igen, bortsmält snö, mitt plötsliga lugn, den återupptäcka kärleken till blodapelsinjuice, dimma, matprogram och så.
Dåligt:
det gråa vädret som smälter ihop alldeles för mycket med färgen på huset, dimman igen, Kärleken väntar, den obestämda framtiden men inte mycket mer.
Jag älskar Kent, jag borde påminna mig själv om det oftare.
...
konst och design. design och konst.
...och helt plötsligt går man från att ha skrivit om 1800-talets konstföreningar till att fokusera på Coco Chanels banbrytande mode på 1910-20-talet... vad hände? Designkursen handlar givetvis om så mycket mer, men det var oförutsägbart men likväl inspirerande att helt plötsligt få kasta sig in i livet av Chanel i två veckor. Jag tänker mig ungefär såhär:
Jag tänker mig vackra, lösa, kreationer i (vad jag gillar bäst) enkla och neutrala färger. Heja.
Annars är jag ganska tagen av Camilla Lothigius som jag läste om i NT för ett par veckor sedan. Det är kanske inte vackert, men det har fastnat i mitt huvud och tilltalat mig på något sätt. Önskar lite att jag vore hemma i Norrköping och kunde se utställningen (som visserligen är i..Söderköping nu?) Den kanske är kvar när jag kommer hem i påsk?
Norman
Emotional design. Why we love (or hate) everyday things
sunday morning call
need a little time to wake up wake up
jag.måste.sluta.vela.
jobb, studier, uppsats, inköp, jobb, studier, studier, studier, studier. Någon gång måste jag faktiskt bestämma mig, men helst vill jag bara slippa det ansvaret just nu. Har någon lust att bestämma min framtid åt mig?
goodnight everything
Sömnen är nära, jag känner mig utmattad.
Sluta tänka, släcka lamporna
och hoppas på ett möte med solen imorgon.
Dagens låt: Scissor - Liars
500 days of Summer
Igår såg jag 500 days of Summer, en film jag hade starka aningar om skulle falla mig i smaken. Och visst gjorde den det, till viss del i alla fall. Mycket fin och känslosam, mycket fina och duktiga skådespelare (Joseph Gordon-Levitt charmade ihjäl mig med sin sårbarhet och Zooey Deschanel var lika lustig och vacker som vanligt i filmer), Men, för mig är den här filmen lika klyschig som vilken amerikansk komedi som helst. Indie-klyschig ska jag kanske kalla det. Det är inte särskilt svårt att lista ut filmen, det är givet att musiken ska gå i igenkännliga indie/alternativ anda (Regina Spektor, Smiths etc.) och filmen ska gärna gå i en ganska långsam takt. Det är inget jag har något emot, egentligen, men indietrenden börjar bli det nya mainstream.
Hur som helst bör den ses i alla fall. Indieklyschan är kanske inte så pjåkig ändå.
hundra år av förlåtelse
Henne läser jag helst just nu. Hon beskriver så innerligt, men lämnar de korta berättelserna oförklarna och öppna för tolkningar i Hemlig Lycka.
Clarice Lispector
allt är en film genom taxifönstret
I takt med att våren börjar närma sig börjar min New York-abstinens att bli överväldigande. Jag vill möta våren i New York, med utslagna träd, oändliga gator, oändliga hus och Central Park med en glass i handen. Jag vill sitta på tunnelbanan mot Brooklyn utan att veta vart jag är påväg. It's straight ahead across the bridge, that's Brooklyn, man.
Världens centrum, ta mig till världens centrum!
Jag vill vandra längs med Bleecker Street med Lou Reed i mp3:n.
New York är egentligen ganska obeskrivligt, men något av det största (i alla bemärkelser) jag har varit med om. Man känner sig så liten och obetydlig, men ändå är man just där och då en del av staden, myten, hemligheten.
En del av allt man har sett på teve och hört om i låtar. Och för kanske bara en vecka eller så kan man få chansen att känna sig cool.
rolig pappa
Och jag som undrar vartifrån min besatthet av att HA grejer (dvd-boxar, cd-skivor osvosv) kommer från...
i don't believe in magic
Det är helt makalöst! Endast ett fåtal band är ännu släppta till Way out west och ändå känns uppsättningen nästan komplett. Se bara, det är helt otroligt:
Pavement
Surfer Blood
Paul Weller
M.I.A
Local Natives
The xx
Girls
(LCD Soundsystem)
(Cymbals eat guitars)
...
Det var nytt.
Pablo's heart, 00:00:11
Denna dag har jag ägnat mig åt hemtentan samt insett att
1, jag verkligen inte borde ha växter
2, jag inte har ätit en ordentlig middag på flera dagar
3, jag nog är alldeles för otålig för musik i stil med Four Tet
och med dessa punkter inser jag även att min dag har resulterat i ingenting mer än ganska meningslösa tankar och ca fem skrivna rader om hemtentan. Vad har jag gjort? (ganska mycket i och för sig)
Nu ska jag titta på fulteve (fulkultur, fast mer specifikt). Jag kan inte nog hylla fulteve, det kan vara det bästa som finns när man vill ignorera studierna och slippa tankeverksamhet. Helt underbart, alltså!
Dagens låt: ingen! jag har knappt lyssnat på något :O