here he comes, he's all dressed in black. beat up shoes and a big straw hat
Man kan säga vad man vill om flopparna (som inte går att motsäga), men saken är ju den att vid de tillfällen han var som bäst var han verkligen den bästa. Svårslagen på ett musikmässigt plan och coolast i världen. Texter att dö för och en röst som skriker rock'n'roll. De där flopparna som man har försökt att undvika känns ganska viktiga - de får en del i beskrivandet av en vinglande karriär och en lika vinglande snubbe. Det är i jämförelse med hans bästa stunder som annars så fina The Beatles känns mediokra, coola The Who känns tramsiga och kaxiga The Rolling Stones känns som amatörer.
Men man kanske inte ska jämföra...
Men man kanske inte ska jämföra...
Kommentarer
Trackback