Istället för ljud..

Ååh, jag återupplever en fanatisk britpop-tid i mitt liv. Och inser att jag blivit mindre fanatisk, men att musiken fortfarande är lika jävla bra. Jarvis Cocker och Pulp är konst. De är poesi, de är något utöver musik. Suede och Brett Anderson är konst och mode, de är trendsättare överskridare. Och Oasis, Oasis är bara ren och skär musik i arbetarklassens anda. De är de coola grabbarna i lägenheten bredvid. Blur har jag aldrig förstått på samma sätt.

Britpop-tiden var nog den viktigaste tiden någonsin för mig, musikmässigt.