Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd
Med Håkan Hellström är det en trygghet jag behöver, jag vet inte riktigt vad jag skulle ta mig till om han började experimentera hej vilt. Efter ett par dagars lyssningar har jag fyra favoriter. Shelley, 2 steg från paradise, Dom där jag kommer från och Du är snart där.
2 steg från paradise har ingen Försent för Edelweiss, ingen Hurricane Gilbert, ingen Minnen av aprilhimlen och ingen Nu kan du få mig så lätt. Men att den med stor sannolikhet är Håkans sämsta album säger egentligen inte så mycket om musiken, för visst är den bra alltid.
den är skitbra hela skivan!! bästa låtar är utan tvekan river en vacker dröm, det dom aldrig nämner och du är snart där (!!!)
driveru eller?? detta album är ju hur jäkla bra som helst! man måste dö några gånger innan man kan leva, du är snart där och jag vet vilken dy hon har varit i är BÄÄÄÄÄÄSSSTTT!!
take it easy syskon. jag älskar't såklart, men den där extasen har uteblivit, än sålänge i alla fall. jag är rätt bra på att döma i förväg, men jag tvivlar på att den slår håkans tidigare skivor, faktiskt.
den är ju lätt bättre än ett kolikbarns bekännelser i alla fall! :o bättre än försent för edelweiss också, i alla fall än så länge ;p
what? kolikbarnet är ju bland de bättre. tycker nog egentligen att det är så jag säger det är sämre i så fall..men den är å andra sidan nostalgi. aja.
Alltså Lisa..(förlåt joinar läsarstormen..) Jag började typ gråta när jag lyssnade första gången..(på riktigt) Kolikbarnet är ju iiiinte alls bättre. Jag tycker absolut att den har nya Försent för Edelweiss, Hurricane, och så vidare, vilka man nu tycker är bäst. Det är nytt fast det känns som man lyssnat på det i hela sitt liv. Nya skor som sitter som ett par ingångna Converse, liksom. Bara underbart.
"tough alliance, vad äre jag hööör om koka kola-vener?"
"...satt en lapp i hans panna: du vet ju allt om ingenting, din jävla sopa"
så många bra texter!
"håkan, du var bättre förr"
nej nej nej: "filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd" den delen är den absoluta höjdpunkten på hela albumet hittills.
tough alliance-grejen känns ju lite sen. för fyra år sedan hade det varit roligare.
Caroline: givetvis ger Håkan Hellström precis det man vill ha, men någonstans saknar jag det brokiga och hjärtskärande som man hittar i Edelweissen (om man nu ska jämföra med det han har gjort innan, vilket alltid är fresteande).
Jag gillar albumet mer än vad jag får det att låta, men skulle man jämföra albumet låt för låt med ett valfritt tidigare Håkan-album ligger paradise i underläge.