back to my school yard and back to where we began
Vilket förjävla bra album egentligen!
Speciellt när man är 14 år och går på en av sina första konserter med en kompis på ett litet ställe som heter Kulturkammaren. När man skriker sig hes i takt med en alldeles för full Martin Elisson. Bara en sådan grej som att fånga in trummisens handduk och få Elissons Converseskor i huvudet. Att gå hem med dunkande öron och vara helt nöjd. En upplevelse att dö för och ett nyfött konsertintresse.
Det är just då man får en bild av vem man kommer att vara de kommande åren.
Kommentarer
Trackback