living is easy with eyes closed
Åh, Liverpool. Helt plötsligt känns det så konstigt att jag har envisats med att åka till London (och andra huvudstäder) när det finns andra storstäder i länderna som säkert är minst lika intressanta (och dessutom inte lika fullproppade av människor). Jag älskar Liverpool som stad.
Resans röda tråd var givetvis The Beatles, vilket innebar fem dagar fyllda av bandet. Vi började med en buss-tour i två timmar som med hjälp av en guide visade oss medlemmarnas barndomshem, Strawberry Field, Penny Lane, skolor, mötesplatser, Brian Epsteins gamla hem och så vidare. Givetvis avslutades guiden vid The Cavern Club, som vi besökte samtliga dagar (tror jag?) för att titta på utanför (Wall of fame, statyer osv) och några gånger kliva in och se coverband. En John Lennon-look-alike, ett par unga tjejer och fyra kvinnliga japaner som alla spelade en mängd Beatles-låtar.
Vi besökte även The Beatles Story - Beatlesmuseet. Där gick vi omkring själva med hörlurar som guidade oss. Där fick man se och höra Beatles hela historia, i stort sett. I priset ingick även en visit på en annan plats där man mestadels via tv-skärmar fick höra Cynthia och Julian Lennons berättelser. Visiten avslutades med en kort 4D-film.
Utöver detta besökte vi säkert fyra olika Beatlesbutiker (där mamma shoppade loss). Givetvis stötte man även på The Beatles vart man än gick. I affärer, i form av Eleanor Rigby-staty, A Hard Days Night-hotell och Yellow Duckmarines.
Vi åt god mat, shoppade en hel del och besökte Tate Liverpool och deras Picasso-utställning, men även för mig (som egentligen inte är särskilt tagen av mestadelen av deras musik) var The Beatles höjpunkten på resan.