Istället för ljud..

Vid ett besök på Konstmuseet förra veckan fastande jag vid en installation gjord av Tilda Lovell. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att sitta och fundera på den, vilket tyder på att den gjorde ett stort intryck på mig (och förmodligen på alla andra också). Det är med fascination, lite hat och kärlek jag tänker på den. Mest fascination. Hur? Hur? Varför? Konst har inga gränser.

Nedersta bilden visar installationen i sin helhet. Sex varelser samt en tv-skärm, där dessa varelser en efter en framför en bit av en sång (sång? läten?) för att tillsammans avsluta med körsång (sång? läten?). Läten i underliga stämmor i kombination med rörelser.

Hur intressant? Jätteintressant!