Istället för ljud..

Jag vill vara pop idag. Jag känner ett starkt behov efter ren och skär pop, där melodierna är enkla (och relativt oviktiga, bara de finns där) och texterna står i centrum. Typ Kom igen Lena. En såndär låt då man bara vill hoppa omkring lite i en randig och slapp tröja, längta till våren, dricka en folköl och röka en cigarett. Prata om kärlek, förälskelser och försöka definiera skillnaden mellan dessa. "Åh gud det gör så ont att någt så nära kan vara så långt bort". Fixa poplugg och leta efter fler popluggar. Man slår sig ned på en balkong, sjungandes till Håkan Hellström varvat med The Tough Alliance och The Embassy och när samtalen blir intensiva slår man på When we were winning med Broder Daniel och tänker tillbaka på gymnasietiden, då man var sjutton år och trodde att den bästa tiden i livet började direkt efter gymnasiet. Så blev det givetvis inte, men det var man stensäker på just då. Man pratar problem, musik, människor man spanat in och annat som händer i livet nu och saker som hände i livet då. Man lugnar ned sig mellan varven med lite Jens Lekman och sjunger högt "oh no goddamn, I killed the party again" med en cigg i mungipan och en Corona i handen. Sen beger man sig ut i natten och vaknar dagen efter med ångest, men med ett leende på läpparna.