Istället för ljud..

Idag har jag gått omkring en hel del i Norrköping. Jag känner mig främmande gentemot människorna och inser att det inte är min stad längre, utan andra människors stad. Det är lite vemodigt, men känns okej. Jag tycker mig se göteborgare och människor i Kings Head-tröjor överallt. Jag ser människor jag känner igen, men inte hälsar på längre. Det kommer nog ta en vecka eller så att vänja mig vid staden igen, och jag antar att min sommarångest spelar en stor roll i det hela. Att sitta ensam på Ljuragatan är inte samma sak som att sitta ensam på Pennygången, men jag tröstar mig med bra musik: Summer babe (Winter version).