satan
Sedan jag var fjorton/femton år och upptäckte det fantastiska i en kombination av klädstilar inspirerat av britpop, Oasis, Blur, Suede, mods-kulturen, Quadrophenia, Football Factory etc. har jag stött på stora problem.
1, Jag är en tjej
2, Jag mäter inte längre än 158 cm
Med andra ord har det varit ett helvete att hitta snygga kläder som passar mig (OBS, inom ovannämnda områden). Jag tackar gudarna för Adidas, vars kläder och skor jag (oftast) ganska enkelt har funnit i passande storlek. Och ja, då menar jag också kläder/skor som inte innefattar blommor, "söta" mönster, ROSA, rosa, rosa och annat som man envisas att pryda samtliga damkläder med, även inom Adidas. Problemet kan omformuleras som följande:
Jag vill uppenbarligen ha killkläderna. Av någon anledning tror nämligen de flesta märken (återigen även Adidas samt Fred Perry och Ben Sherman - annars bra märken) att det kvinnliga könet alltid vill bära kjolar, klara färger (läs: ros och lila), enbart tajta toppar och gärna mycket mönster.
Jag gav ganska snabbt upp, men nu är jag likfan tillbaka där igen. JAG VILL FORTFARANDE HA MIN HARRINGTONJACKA.
Problemet är mitt kön, min kropp och min längd.
Jag gav ganska snabbt upp, men nu är jag likfan tillbaka där igen. JAG VILL FORTFARANDE HA MIN HARRINGTONJACKA.
Problemet är mitt kön, min kropp och min längd.
Kommentarer
Trackback