Istället för ljud..

varför är sommar alltid vemod? jag känner aldrig så mycket vemod som under juni-augusti varje år. tittade igenom förra årets inlägg från dessa månader och inser att jag känner precis likadant nu som då ang. vemodet. å ena sidan känns livet enkelt och ljust. dagarna är långa, det finns massa aktiviteter som lockar och jag kan pendla mellan att befinna mig i norrköping, landet i s:t anna och göteborg.

 

å andra sidan.

 

å andra sidan får jag ångest så fort jag inte gör något speciellt. om jag som idag bara sitter inne. om jag inte pratar med någon, om jag inte ser solen, om jag inte är ute i den eventuella solen, om jag inte badar, äter glass, utefikar, picknickar etc etc etc. 

 

egentligen skiljer sig inte mitt liv och sitution nu från den för några månader sedan, men ändå tvingar sig vemodet på. jag hatar det, men accepterar det. om vädret är bra imorgon lovar jag mig själv att gå ut och sommaraktivera mig.