dom viskar i mitt öra "ser du framtiden?"

Jag känner mig inte helt kry. Utsjasad, liksom trött i kropp och själ, men framförallt i axlarna. Plugget börjar lugna ned sig, men hösten gör mig stressad. Jag älskar höst - färgerna, lugnet och kylan - men hösten innebär också att något (året) snart ska ta slut, att man borde ha kommit någonstans i livet och att mörkret/regnet tränger sig på vare sig man vill eller inte. (Inatt drömde jag att jag firade jul och nyår med en blandning av familjemedlemmar och nya och gamla vänner. Folk lagade vegetarisk mat till mig och alla var glada = bra dröm). Jag är rädd för att livet ska gå snabbare än min utveckling som människa och att jag därför ska behöva slänga mig ut i något jag inte all vill/kan/är redo för. Senare i år måste jag verkligen lista lite grejer jag har fått gjort i år.
 
Idag stannar jag hemma från skolan för andra dagen i rad, men ibland måste det få vara så. Jag har lovat mig själv att 1, skriva på grupparbetet 2, skriva på hemtentan 3, träna inför redovisningen 4, gå en promenad och 5, lyssna massa på musik. I lugn takt. Och med mångapauser där jag sträcker på halsen och axlarna samt kelar med Salem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback