du skulle vilja glida som jag




Classic!
1, "Låten heter Halka, här är Kräm"
2, Kostym och sneakers, vilken grej!


...




Jag ryser av välbehag.

slave ambient



Musikstress är ju sjukligt. Det finns så mycket jag vill lyssna in mig på, nytt som gammalt. Det finns så mycket jag aldrig kommer hinna lyssna in mig på. Eller som jag aldrig kommer att upptäcka, fast jag skulle älska det om jag gjorde det. Nu har jag aktivt valt att upptäcka The war on drugs i alla fall. Jag är 99% säker på att jag kommer tycka om dem (om man nu kan säga så? En blandning av Bob Dylan och Sonic Youth kan inte bli helt fel?), så det är lika bra att sätta igång och ta reda på om så är fallet! Det senaste albumomslaget är för övrigt väldigt vackert.


"baby i was made to break your heart"

Är det något jag hittar på, eller blir inte nästan all musik lite bättre på hösten? Så fort kylan och mörkret kommer blir jag sugen på musik som jag inte har lyssnat på under hela sommaren. Nico till exempel. Som med mycket bra musik passar hon bäst en mörk kväll med tända ljus och en kopp kaffe. Man kanske läser en bok till eller kryper upp i soffan och gör ingenting.

Sedan har vi det här med promenadmusik, som ju också är bland det bästa som finns. Att lägga in ett album på mp3:n (ja, jag är nog ensam i världen om att fortfarande inte ha ipod) och bara vandra omkring i områden (obs, ej skogen. Det är tråkigt.) Och ingen kan väl tycka att sommarpromenader är bättre än höstpromenader? Jag vill kunna klä mig lite lagom varmt och gå snabbt för att på ett lagom sätt värma sig själv i den annars lite småkyliga kvällen (för kvällspromenader är nästan alltid bäst).

Ja, jag är oerhört glad över att hösten snart (nu?) är här.
Dagens låt: Suck it and see - Arctic Monkeys


i need more time just to make things right

Jag gick och funderade på det där med höstlåtar och kände mig tvungen att tillägga att den höstigaste av alla låtar ändå är Don't go away. Dock skulle jag kalla den sena oktober-november-höstig. Med sitt inledande "a cold and frosty morning.." känns det som en ganska given höstlåt, men känslan kring hela låten är mer höstigt än den egentliga texten.




Det är rätt kul, det där med hur album, låtar eller i vissa fall ett band eller en artist så starkt kan kopplas ihop med årstider. Kanye West, till exempel. Om jag inte minns helt fel har han släppt sina senaste album under den senare delen av halvåret och av någon anledning har jag kommit in i albumen och lyssnat som mest på dem i november/december. Detta har lett till att jag kopplar ihop Kanye West med snö, vinter och jul. Det slog mig när jag såg hans (överdrivna? galna?) show på Way out west. Det kändes nästan fel att höra hans musik en relativt varm sensommarkväll.

I övrigt har jag inget liv idag, utan hänger på youtube, därav musikklippen.


GO TELL FIRE!

Nu tjatar jag, men jag kan inte riktigt släppa den magiska upplevelsen av att se WU LYF. Nu finns det klipp från Trädgår'n på youtube! För det bästa; börja kolla på 3.10 och framåt av klippet. Introt till Dirt är ganska oslagbart och Ellery Roberts är rätt fantastisk!




Ikväll blir det något helt annat: Eldkvarn.


wayoutwest2011

Jag skulle kunna skriva om Way out west i flera timmar, men jag väljer att sammanfatta det på följande sätt:

ÅRETS
Bästa: WU LYF, som förutspått. Trots flertalet (överraskande) bra spelningar slår WU LYF dem alla. Spelningen på Trädgår'n var intim, lagom lång och sammanfattade bilden av WU LYF bra: lite galet, lite upproriskt, lite nonchalant och framför allt väldigt ungdomligt.
Sämsta: I ärlighetens namn har jag inget givet svar i år, men det skulle i så fall vara någon av de mer lågmälda spelningarna, kanske Fleet Foxes eller Jamie Woon (trots att det tar emot att säga det).
Synd-att-jag-missade: Att Kanye West gästade Prince på scenen. Det är stort. Samtidigt rör det mig inte jättemycket med tanke på att jag var på årets spelning just då (WU LYF).
Coolaste: Jenny Wilson, tätt följt av Janelle Monae och Robyn. Jag skulle gifta mig med någon av dem på direkten om jag fick chansen!
Besvikelse: MF Doom. Inte för att det var värdelöst, men för att jag hade skapat mig en bild av en lite coolare, mörkare och mer dynamisk spelning.
Överraskning: Jenny Wilson. En spelning jag inte hade planerat att gå på, men som visade sig vara rätt fantastisk. Hur har jag lyckats missa Jenny Wilsons fantastiska scenspråk och klädval?
Konstigaste: iamiwhoami. En vit kroppsstrumpa, slingrande danser, toalettpapper i mängder och bildskärmar med filmande av publik och sångerska ur konstiga vinklar.
Mäktigaste: Pulp. Tonårsidoler. Jarvis Cocker, på riktigt. Det var svårt att förstå, och helt ljuvligt att få uppleva.
Snyggaste: Wiz Khalifa. Charmig kille!

I det stora hela en mycket lyckad festival, och med övervägande lyckade spelningar.

world unite! lucifer youth foundation





I brist på bilder/videos från spelningen på Trädgår'n.
Årets bästa.


musikk

Det är Way out wests sämsta år i år (något som jag tydligen är ensam om att tycka, eftersom biljetterna sålde slut snabbare än någonsin), men det kanske kan innebära att jag för en gångs skull i lugn och ro kan se de bra akterna ordentligt. I år ser jag mest fram emot följande:

- WU LYF: för att kombinationen mystik och revolution resulterar i årets mest efterlängtade spelning


- Pulp: för att äntligen få uppleva Jarvis Cockers lyrik och scenspråk på riktigt


- Ariel Pink's Haunted Graffiti: för att få se hur förra årets mest hypade album gör sig live



Dessutom: James Blake, Jamie Woon, Q-tip, Prince, Fleet Foxes, Janelle Monae och Santigold m.fl.


beat happening


VI



jag lovar och svär
att nån dag dom kommer veta vem jag är
dom sa till mig jag kommer aldrig nånsin kunna bli nåt
kolla på mig nu, bror, min mamma hon är skitstolt

Älskar det.


golf wang wolf gang




He he he he!
Jag kan verkligen inte sluta fascineras över detta hiphopfenomen. Det är gelt, genialt, fräscht, omoget, läskigt, roligt, oroväckande, talangfullt och helt sjukt jävla bra om vartannat. Inget med ofwgkta är politiskt eller moraliskt korrekt, men allt är ändå helt fantastiskt. Denna motsättning kan jag bli helt glaen av att tänka på. HUR? VARFÖR?

Ikväll har jag lagat bönbiffar och sovit i soffan. Nu kommer jag inte kunna sova inatt.

fucking radical!

OFWGKTA (Odd future wolf gang till them all) kommer till Sverige den sjuttonde augusti! Jag har grämt mig ett bra tag nu över att jag inte kan se deras spelning på Hultsfredsfestivalen, men nu kommer de alltså till Sverige en gång till i sommar. JAG ÄR I EXTAS! Det är något av det bästa som skulle kunna hända just nu! Open Air heter festivalen (eller vad det är? Finner ingen information om detta) som de besöker, och ska tydligen ligga i Globen-området. Be there or be square!


alltid musik

Nu har jag (inte helt oväntat) gått och kärat ner mig i unga, megahypade, WU LYF (World unite lucifer youth foundation) från Manchester. Jag funderar på om jag är ett hjälplöst offer för hypad musik, men väljer att tolka min förkärlek till den typen av band som följande: hypade band blir hypade av en anledning. Anledningen är framför allt att bandet i fråga gör något som inte följer en typisk mall, eller något som på ett eller annat sätt är uppseendeväckande, nyskapande, kreativt och framåtsträvande. Jag älskar de egenskaperna hos musik och faller därför pladask för många nya band som motsvarar dem. Jag tjatar ofta om det, men kan inte låta bli att nämna det igen: det finns inget bättre än att upptäcka ett nytt, fantastiskt band! Eufori!

Det här ger mig gåshud av lycka:





indie

Jag som tvekat, jag som aldrig vågat tro
att jag har nånting så obegripligt stort
Att du vill vara min

Tonåringens hjärta slår hårt när jag lyssnar på den låten.

tune-yards

Herregud, hon är ju fantastisk!


rip



Må du vila i frid.


when doves cry

Äntligen börjar det likna något! Way out west har bokat Prince, och även om jag inte är överdrivet insatt (men lite lagom, sådär som alla är?) är det en helt fantastisk bokning! Jag satt och väntade på det. Funderade på det. Vilken legend skulle de boka i år? Prince känns otroligt Way out west och äntligen börjar peppen komma tillbaka!

...

so i wonder my love
are you still in vallda?

Post-knarrholmen depression

Knarrholmen var allt man kunde begära och lite till. I efterhand mår man dock som man förtjänar; mina höfter, min rygg, mina fötter och ben värker. Jag har bränt mig på axlarna och näsan. Min hals är tjock och näsan rinner. Jag har i stort sett inte sovit en enda skön timme på hela helgen, så denna natts nio timmar räckte inte alls. Vill. sova. nu. Men istället ska jag till skolan.

Bäst 1: Ikons! Precis som jag trodde var ljuset och ljudet fantastiskt.
Bäst 2: JJ. Likaså fantastiskt, om än lite fel spellista i min mening.
Bäst 3: Atmosfären. Sommar på en ö med bra musik runtomkring en. Vad kan vara bättre?
Bäst 4: Människorna, många trevliga bekantskaper.
Bäst 5: Maten, helt underbar god - speciellt den kalla veganmaten.

Sämst 1: Henning och Jens dj-set = bra, men överfullt.
Sämst 2: Dålig skyltning, vilket ledde till att vi tappade bort oss en sväng på ett berg i någon form av skog.

Tidigare inlägg Nyare inlägg