500 days of Summer
Igår såg jag 500 days of Summer, en film jag hade starka aningar om skulle falla mig i smaken. Och visst gjorde den det, till viss del i alla fall. Mycket fin och känslosam, mycket fina och duktiga skådespelare (Joseph Gordon-Levitt charmade ihjäl mig med sin sårbarhet och Zooey Deschanel var lika lustig och vacker som vanligt i filmer), Men, för mig är den här filmen lika klyschig som vilken amerikansk komedi som helst. Indie-klyschig ska jag kanske kalla det. Det är inte särskilt svårt att lista ut filmen, det är givet att musiken ska gå i igenkännliga indie/alternativ anda (Regina Spektor, Smiths etc.) och filmen ska gärna gå i en ganska långsam takt. Det är inget jag har något emot, egentligen, men indietrenden börjar bli det nya mainstream.
Hur som helst bör den ses i alla fall. Indieklyschan är kanske inte så pjåkig ändå.
Coco Chanel
Coco - livet före Chanel som film var en bit ifrån att vara riktigt bra, men desto bättre var inspirationen, kläderna och Audrey Tautou. Se bara, så vackert:
let's dance
do you know who killed Laura Palmer?
Mulholland Drive, Lost Highway och Twin Peaks, fina smakprov av David Lynch's värld. Den värld man vill förstå, men som kanske göra sig bäst lite oförstådd.
...
På torsdag börjar Mad men säsong tre på kanal 9 (22.05), så tills dess tänkte jag försöka hinna se klart säsong två. Har sisådär 5-6 avsnitt kvar. Jag älskar Harry, jag älskar Salvador och jag älskar Peter Campbell, men mest av allt älskar jag Peggy! Hon är konstig och underbart udda gentemot de andra tjejerna i serien.
Idag ska jag till stan och sedan packa ihop mina saker. Imorgon bär det av til Göteborg igen.
Dagens låt: Gitarrer & bas, trummor & hat - Hästpojken
i'm jusssst obsessssed
mad man mad men mad men mad men
det sorgligaste jag vet, ungefär
A Christmas Carol, Disneys Farbror Joakim-version.
Scenen vid 08.20 kan vara det sorgligaste jag vet. Fortsättningen är också sorglig, men slutet är gott. Naiva, jättepositiva Musse Pigg och Tiny Tim ger mig hjärtont.
...
Det räcker så.
Imorgon är det skola igen, vi beger oss in i 1800 -och 1900-tal.
Idag har vi dragit sladdar, kikat på gardiner och strax ska jag se på Vänner.
Dagens låt: Walkabout - Atlas Sound och Noah Lennox
du är trött på musiker och jag är trött på utsikter
Jag såg Slumdog Millionaire idag, ungefär tio år efter alla vettiga filmmänniskor. Tyckte visserligen inte att den var i Oscars-Milk-klass, men likväl en bra och sevärd film. Framför allt är manuset intressant. Jag är inget bra på att skriva om filmer, men se den om ni har lyckats missa den. Eller om ni gillar Anwar.
Efter filmen gick jag och Johan vilse i ett villaområde, och nu sitter jag här, ovanligt pigg för denna tid på dygnet och med (återigen) Markus Krunegård i bakgrunden.
Ingenting är vettigt 03.30, visst.
Och jättebra, men resten av skivan ska jag försöka att inte uttala mig om riktigt än... trots allt avskydde jag Markusevangeliet i början, så hoppet finns kvar för Prinsen av peking (och Lev som en gris dö som en hund). Hoppet lever vidare ett tag till.
Jag är belåten.
she breaks my heart i sing my song
Jag vet inte va djag hade förväntat mig, jag vet bara att Broder Daniel Forever-dokumentären inte levde upp till det. Bilden av Broder Daniel som band är, tack och lov, oförändrad, men det kanske handlar om att man faktiskt inte borde göra dokumentärer om allt och alla. Man kanske borde låta fenomenet Broder Daniel vara ostört, låta det förbli som det alltid har varit, och aldrig ta upp det till ytan.
Gräv inte i det, rota inte i det och om ni så måste: låt mig inte veta.
De har förändrat allt och lite till för väldigt många, och kanske även för sig själva.
Som tur är lät dokumentären mycket vara osagt, och som tur är fokuserades det mycket på bild och musik, vilket uppskattas. För vem vill egentligen veta hela berättelsen bakom de (ö)kända stjärnorna vid ögonen, Henrik Berggrens texter och vem vill egentligen analysera över hur, när och varför de slog igenom?
Låt musiken tala.
Happy people never fantasize
Upside down and inside out
The middleclass
Go my own way
You bury me
Dream my days away
When we were winning
What clowns are we
Whirlwind
no time for us.
...
he he he he he
aller au cinéma
Jag tar en paus från arkitekturtermer och romerska stadsplaneringar. Jag tittar upp vad som går på bio istället. Ikväll ska jag och Johan utnyttja mina biocheckar jag fick från jobet innan jag slutade. Det var från början tänkt att vi skulle se hyllade Inglourious basterds, men med tanke på att den är två och en halv timme lång och inte börjar förrän runt 21.00 blir det lite väl sent för mig. (man måste ju orka ta sig hem och äta något också!) Därför börjar jag fundera på någon av dessa:
Flickan - Uppväxtskildring om en tioårig flicka som lämnas ensam i sitt hus 1981 och får upptäcka vuxenvärlden på egen hand medan hennes föräldrar är i Afrika och hennes moster åker ut på seglats. (filmtipset.se)
Man tänker sitt - Sebastian är en liten pojke som bor i ett villaområde i Sverige. Han observerar områdets olika karaktärer, från den ensamma fadern Jimmy till den olyckliga gästarbetaren Mischa. (filmtipset.se)
Prinsessa - I en hopplös småstad någonstans i Sverige bor Maja, 18 år. Hennes högsta och enda dröm är att bli skådespelare. Hon vill stå i centrum - att alla ska se HENNE, se den vackra människa hon är inuti. Det är bara lite svårt att se. Maja är kraftigt överviktig, klumpig och helt utan social kompetens. (filmtipset.se)
Det är lite lustigt att de tre filmerna jag funderar på är svenska, då jag aldrig har varit särskilt förtjust i svenska filmer (med vissa undantag). Flickan är den film som tilltalar mig mest, medan Prinsessa inte känns jätteintressant, men mycket väl kan vara bra underhållningsfilm.
Vi får se hur det blir, om det ens blir någon av dem.
the wrestler
Såg den där jättehyllade The Wrestler här om dagen. En mycket bra film, med förväntningar som tillkommer med hyllade filmer uppfylls sällan, inte med denna heller. På de flesta sätt en fin och berörande film, men..
alltid detta men,
för mycket wrestling och för lite film. För mig, som avskyr wrestling mer än det mesta på denna jord, blev det för mycket trix i ringen och för lite film och handling. Den del av filmen som faktiskt handlade om Randy the Ram, hans liv, hälsa och familj var, som sagt, mycket bra och framför allt rörande. Tillräckligt bra för att filmen inte ska kännas tråkig eller meningslös.
Se den, för all del se den. Jag ger den 4 av 5, men kände att jag ville klaga lite på det lilla jag inte tyckte om.
BOY A
Såg en film i förrgår som heter Boy A.
Huvudpersonen Jack (tidigare Eric) har, när han var tio år, tillsammans med sin vän begått ett mord av en jämnårig flicka. I filmen får man följa denna Jacks liv efter 14 år i fängelse. Man får se hur han reagerar den den värld han knappt har hunnit uppleva och hur han lider av att ständigt dras med hemligheten från sitt förflutna.
Mycket bra film. En intressant, och framför allt gripande, handling som skapar konflikter i mitt egna huvud. Jag vet varken ut eller in vid filmens slut. Är alla alltid värda en andra chans? Om inte, vart går gränsen?, till exempel.
Jag tycker om sådana filmer som får mig att fundera och reflektera över saker (stora som små). Det är ett gott tecken som visar på att mitt intresse har hängt med genom hela filmen. 4 av 5, Se den!
Film och teve och såntdär
Just det, såg ju Benjamin Button i fredags också. Jag blev lite besviken, för som vanligt har jag skyhöga förväntningar på alla filmer med bra recensioner och som folk i allmänhet tycker är bra. Jag ska väl inte säga att den var dålig (ok, jag sov under en del av filmen), men inte heller lika spännande och intressant som jag hade tänkt mig. Trots udda handling med hög potential föll aldrig filmen mig i smaken riktigt. En trea av fem möjliga.
Sådär, film nu. Sen läggdags. Sen jobb (imorgon, alltså)
Hej hej.
Dagens låt: äh, allt med bob hund!
Bio bio bio
Mitt jobb börjar bota min milda telefonskräck! Jag ogillar att svara i telefon och framför allt att ringa (till människor jag ej känner och typ banker och sånt), men idag ringde jag till Nordea helt oförberedd och kände mig lugn och fin. Telia är nog bra för min stress och nervositet, helt enkelt. Dock gick det inte jättebra på jobbet idag, men så började vi på en ny grej, så det är kanske inte så konstigt.
Jo, Flimmers utomhusbio-schema har ju kommit ut nu. Jag fick ett exemplar av Moa. Dock blev jag lite besviken, eftersom det visade sig att jag hade sett många av filmerna redan (Revolutionary Road, Milk, Lars and the real girl och Mamma Mia), men ser fram emot the Curious Case of Benjamin Button (om jag inte har hunnit se den tills dess) och Vicky Christina Bercelona (Woody Allen). Det känns nästan lite skamligt att jag fortfarande inte har sett Benjamin Button (jag väljer kort och gott att kalla den så), men jag har inte haft ork för en lång film. Vicky Christina Barcelona har jag däremot varit nära på att hyra minst två gånger, men det har alltid funnits något som tilltalade mig mer.
Benjamin Button visas den 3 augusti klockan 21.55
Vicky Christina Barcelona visas den 14 juli klockan 22.25
Resten får ni ta reda på själva. Ta en broschyr, vettja.
midsummer
Jag och Johan såg på film också. Mamma Mia. Ingen höjdare, jag förstod inte poängen med filmen. Den blev klyshig och krystad, ungefär som att alla scener skulle anpassa sig efter jobbiga ABBA-låtar. Visserligen med mening, men inte bra. Såg även Lars and the real girl. Bättre film! Originell, fin, rolig och tragisk i en salig, och välgjord, blandning.
Den borde ni se!
Nu ska jag sova. Imorgon bär det av till landet.
Godnatt.
ilovecats
wanna be on top?
Om en timme är det dags för min obligatoriska sysselsättning om dagarna (ännu, när jobbet börjar kommer det inte att vara så obligatoriskt längre), nämligen Americas next top model. Säga vad man vill om om det, säga vad man vill om Tyra Banks och säga vad man vill om de stundvis pinsamma och överdramatiserade situationerna. Bra är det i alla fall, och snygga är de! Helt fel vinnare denna säsong, helt fel tvåa, men ändå. Jag gillade the twins - två oslipade diamanter med det perfekta utseendet för modebranschen. Nu lät jag väldigt säker på min sak - jag som inte är jätteinsatt i mode och sånt - men sanna mina ord!
Efter det blir det nog till att läsa lite. Jag behöver sysselsätta mig med något mer givande efter att ha slösat bort en timme i mitt liv åt Top Model. Jag gillar't, men måste väga upp det med något.
Vampire Weekend är klara för Way out west, och jag känner mig ganska likgiltig till det (varför boka dem nu och inte för ett-två år sedan??).
bob hund kommer till Norrköping den 4 juli, och jag är lycklig! Måtte jag inte jobba då!
hey girl have you seen that film with those kids i new york in the eighties, oh you have, well will you watch it with me anyway?
Den sista bilden är min favoritbild. Jag älskar den.
Hur som helst...
Jag har läst ut "Det femte barnet" (Doris Lessing) och ska snart börja läsa på "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Enligt mamma ska den vara lite lik "Svinalängorna" i stilen, vilket uppskattas isåfall.
Nu lyssnar jag på Phoenix, vet inte ens varför. Brist på annat?